Lund d 16 Nov. 1843

Älskade syster Augusta!

Hjertliga tacksägelser för dina dåda sista bref och för den lilla nätta Tänd-sticksasken jag erhöll med Adolph Åberg. Mer än oförsvarligt är det af mig, att ej ha skrifvit till dig på så lång tid, men ursägterna äro mångfaldiga. Först och främst erbjuder den triviala hösten ingenting att skrifva om. Annat var förhållandet i somras, då jag antingen flackade omkring här i Skåne, eller, då jag höll mig stilla i Lund, hvarje quäll hade tillfälle genomlefva en hel liten idyll. Det lilla jag derföre nu har att skrifva om, blir derföre endast temligen föråldrade nyheter.

Den siste Aug. var jag inne i Malmö och hörde Jenny Lind! Det var en ofantlig angenäm afton. Hon sjöng fyra Arier nem.l ur Operorna Sjöfröken, Sömngångerska, Norma och La Niobe, hvilka alla vore mig väl bekanta så att jag hade så mycket lättare att rigtigt följa med och njuta af hvarje ton. Mest behagade mig den innerligt täcka arian ur Niobe. Till slut sjöng hon extra en munter visa ur "Wärendsflickorna" och en af våra gamla herrliga folkvisor i moll hvilken gjorde ett underbart intryck på alla närvarande. En gruflig mängd fullblodiga högdjur voro inkomna till Conserten från alla kringliggande adelsgods och till och med dessa tycktes finna Parisefracken allt för tryckande öfver bröstet när de hörde och såg Jenny Lind.

Från Malmö for hon till Köpenhamn och uppträdde där med större bifall än kanske någon utlänsk konstnär der någonsin skördat. Skalden Andersen var alldeles utom sig af förtjusning; på theatern var det alltid han som började applåderna; han skref verser till hennes ära, mycket vackra liksom de 3ne andra poemer hon fick. Skaldekungen Oehlenschläger hade en Soiree hos sig för hennes skull der han uppläste otryckta poesier o.s.v. Studentcorpsen gaf henne en serenad den hon besvarade med att utflytta pioanot på en balkong och derifrån sjunga, Sasinis nyssnämnda Aria ur Niobe och "Kommer ej våren" af Geijer. Och ännu när Köpenhamnsstudenterna i sina glada lag dricka sina skålar för Sverige och dess storheter, så glömma de aldrig att äfven en Toast åt Jenny Lind - "Sanger Dronningen i Norden" - Att hon presenterades för Danska hofvet räknar jag ej till de större utmärkelserna. På hemvägen hade hon ämnat gifva Consert i Lund men ingen ville på något villkor åtaga sig accompagnera henne på Piano; ty man har här just ej de bästa tankar om henne och alla de dygder Tidningarne i Sthlm tillskrifva henne. Eljest vankas sällan för mig några musikaliska njutningar.

Endast då och då får jag höra Talis Qualis spela - men han spelar som en karlakarl. Helst föredrar han Henfelts compositioner och han måtte verkligen vara den utmärktaste inom den s.k. "Mirakulösa skolan". Lägg dig till all musik af honom. Jag har hört hans "Poem d Amor!", hans etyde "Si oisean j etais a Toi je volerais" m.fl. stycken och dessa poetiska compositioner ha betydligt rubbat mina förriga theorier. Jag har neml. förr påstått, att allt skönt i Musik skulle vara så enkelt att ett barn kunde fatta det; men för att kunna fatta Henfelt måste man äga en temligen god fond af inre rikedom - och skönhet kan aldrig frånkännas hans compositioner. äfvenledes har jag nyss hört Rafens "Det brustna hjertat" - hvilket stycke Talis Qualis träffande nog kallade aldeles "helvetisk genialisk".

I Söndags var jag uppe på en Musikalisk Soiree ( med dans) tillställd af Sångföreningen och hvilken efter gammal vana var mycket besökt. De musikaliska prestationerna var dock ej särdeles stora denna gång - och dansen befattade jag mig ej med. Jag hade nemligen på förmiddagen lifligare än vanligt kommit tänka på Carlstad och dess ungmör; och när jag då i tankarna ställer dem vid sidan af Lunds ( med få undantag) fula koketter så föreställa mig dessa sednare så eländigt lumpna, att jag ej vill ens offra en dans på dem. Jag dansade därför ej; utan roade mig med att som Satirius gå omkring och observera.

Men för 14 dagar sedan var jag på ett stort dansnöje hos en Häradshöfding Nilsson. Jag var ej förut det ringaste bekant med Herren och Frun i huset; kände endast äldsta dottern - Ninna - med hvilken jag dansat några gånger. Jag blef således mycket förvånad öfver bjudningen, men den härledde sig endast deraf att jag var vän till Eric Pallin. Han drack brunn i våras och gjorde då bekantskap med denna familj och förälskade sig i lilla Ninna. Hon, eller som hon af oss Vermlandi kallas alltid "Flamman", är alldeles rasande kär i honom; söta Mamma och Pappa lägga ock ut alla snaror för att kunna få honom till måg. Nilsson har förr aldrig "left med" - som man säger, utan tvärtom varit kända för sin snålhet (han sjelf är procentare ); men i våras gjorde de ett dundrande kalas och bjöd dit obekanta från höger till vänster. Flickan, som nyligen blifvit confirmerad, skulle då göra sitt inträde i verlden. Nu i höst hade de sin andra stora bal, och det var på den som jag var bjuden. Dansen varade till kl 4 på morgonen och dryckesvarorna ordentligt flödade. Vid supeen, då karlarna åto för sig, gick det mera Bachanalisk tillväga än jag kan minnas mig ha sett på den mest stormiga Student-sexa. - I förra veckan var jag der och tackade för sist. Se här har du hela repertoiren för mina nöjen under det sista fjerdedels året!

Nu kanske det är tid att vända sig till Carlstad. Edra Soiree-annonser läser jag alltid med stor längtan och trängtan att få deltaga i dem. Låt ingen sådan gå förbi utan att jag erhåller en beskrifvning derpå. Ni skall väl snart åstad med något sällskapsspektakel för Wexiö gissar jag.

Dina underrättelser om Göteborgsresan voro allt för knapphändiga. Jag hade gerna hört lite mera om Kobbens, som måtte vara mycket förbittrade på mig - från det lilla trefvliga Hede - från Kinnekulle o.s.v. Du frågar misstroget om jag verkligen kommer hem till nästa sommar. På Guds magt måtte jag göra det. Jag tror verkligen icke att jag skulle kunna stå ut ett helt år till vara derifrån.

När du får gott om tid skall du en gång skrifva ett långt bref och berätta huru du har rangerat ditt hus, huru ni bo o.s.v. med att fullkomligt introducera mig i ditt nya hem.

Skrif så ofta du kan långa bref och räkna ej på, om jag ej kan besvara dem lika skyndsamt och lika intressant som jag önskade! Beder dig

Din tillgifvne bror Ludvig

©Bengt Beckman

Tillbaka

Första sidan