Lund d 23 Febr. 1841 kl 1/2 2 på natten

Min goda Syster!

Många tacksägelser för ditt sista bref. Jag hade för länge sedan skrifvit till dig men jag har mycket att göra för mina tentamina.

Här är sig likt som det förr varit. Sedan nu vårterminen börjat har det blifvit lite lifligare på gatorna utaf studenter. Ingen enda quell går förbi då ej många sjungande studentskaror drar förbi mina fönster. Fastan som ingick för några dar sedan, undfägnas här nere alla menniskor med ris. I stället för långfredagsris brukas här att man blir piskad på morgonen af första måndagen i Fastan. Äfven på min dörr packade bittida på denna morgon en person och då jag upp för att öppna inkom Gleerups lille gosse och piskade min nakna lekamen. Jag måste - enligt bruket - skicka till bagaren efter 12 stycken saffransbullar och dels gifva honom, dels skicka honom hem till 2ne äldre systrar af hvilka jag i synnerhet smått kurtiserar för den äldsta - Hilda - en liten söt flicka NB blott 10 år gammal. - Gleerups lilla gosse hade genom piskande förtjent sig omkring 40 stycken bullar denna dag.

Åberg bor hos enkefru. Doktorinnan Ljunggren. Hon har en ung dotter "Helesin" (= Helena Enophosyne). Just idag på Åbergs födelsedag fick han af Fru L. ett par gentila ljusstakar. Wi, kamrater till Åberg påstår att Fru L. på detta sättet friar till Åberg på dotterns vägnar; men egentligen fick han denna present därföre att han läst för hennes yngre söner och han nu håller på att bota en af dem som nyligen brutit armen af sig. Fru L. har ock en son, som är student och god vän med alla Wermlänningarne. Han är på condition i Landskrona, men för lort sedan var han hemma några dagar och vi hade en mängd lustbarheter (hit är det egentligen jag vill komma). En natt lågo vi då fem stycken hos Åberg i syskonsäng och hade ett förfärligt clamenuss hela natten, tills vi somnade kl 2. Om morgonen väcktes vi med 2ne koppar kaffe för hvar och en och 10 skorpor äfven för hvarje person. Sedan åto vi frukost som bestod af vår vanliga högtidsmat - kryddsill och porter och "weftande", som det heter på studentspråket hela dagen tills vi om quellen gingo upp till en musicalisk Soiree, tillställd af en student - Lindblad . Sångföreningens anförare. Denne Lindblad tillställer hvarje år 1 a 2 dylika Soireer och genom dessa håller han sig vid Academien. De äro de mest besökta nöje i Lund och denna gången hade en mängd resande kommit från Malmö, Landskrona och kringliggande herrgårdar. Musiken utgjordes af flere chörer af Sångföreningen t.ex. Neckens Polska. Christallen m.fl. En Acc. Adjunkt Rosenschöld och en Msell Schutt från Landskrona sjöngo en mycket vacker duett. Hennes röst var - i mitt tycke - mycket vackrare än "Wermlands Näktergals". En student sjöng en aria ur "Robert". Rosenschöld och Msell Willman från Malmö spelte ett quatre mains af Hummel. Detta intresserade mig kanske mest, ty du har spelt detsamma och jag igenkände hvarje ton. Efter en temligen lång och tråkig introduktion följer ett litet smånätt och dansant Thema (8 en af de sista variationerna är en fullkomlig wals). Några af variationerna likna mycket speldosemusik genom sina oupphörliga rulader uppe i diskanten. Kan du på denna beskrifvning igenkänna detta quatre mains? Bättre kan jag ej med penna och bläck beskrifva det. En "Student-serenad" komponerad af Lindblad, slutade conserten och denne anslog mest pluraliteten af åhärarna. Ideen var följande: En skara studenter prata ( eller rättare sagt sjunga) tillsammans om hvarjehanda ämnen; slutligen komma de öfverens om att gifva en flicka i grannskapet en serenad. Detta sker, men just när den slutar inkommer 4 gatuskrikare (de 4 studenter hade lånat deras uniformshattar och korpgevär) och sjöngo den vanliga gatuskrikarsången i Lund:

Klockan är 10 slagen

Guds gode, milde och mägtige hand

Bevare vår stad för eld och brand

Klockan är 10 slagen

Nb orden voro de vanliga, men ej musiken.

Denna var en quartett hållen i choralstil och i mitt tycke var denna strofen den vackraste i hela detta musikstycke. Efter denna gatväktarsång sjöngo studenterna en afskedssång, taga god natt af hvarandra och skiljas. Efter consertens slut följde bal Jag dansade ej, men hade ändå roligt nog, ty detta var första gången jag besökt något allmänt nöje i Lund och första gången jag rigtigt fått se de så många verkligt fula flickor och så få vackra. Den vackraste flickan på hela balen var i mitt och mångas tycke en Clara Berger, med hvilken skönhet vi äro släkt; ty hennes mor, (som ännu lefver) är född Kihlman. Jag gjorde bekantskap med dessa i Julas på ett kalas hos mitt värdfolk. Hilma Palm ( som jag förut skrifvit om ) . åbergs och halva studentcorpsens afgud, fick jag nu äfven nog bekika. Hon var godheten själf. Jag har aldrig sett ett fruntimmer hos hvilken en så ren och innerlig godhet genomstrålat hela gestalten till den grad som hos henne.

D. 4 Martii 1941. Jag har nyligen haft ett långt bref från Pallin. Han gör mig det förslaget, att när jag reser härifrån taga en liten krokväg till Upsala; och derifrån skulle vi följas åt till Sthlm och föra dig till Carlstad. Men detta blir intet af, ty han tar sin examen denna månad och vill genast efter den resa ned och så bittiga vill väl ej du lemna Sthlm.

Jag kommer troligen ej till Wermland förr än i början af Juli, men deremot skulle jag vilja vara hemma hela hösten och Julen och ej förr än till nästa vår åter resa till Lund. Jag har nu skrifvit till Mamma om mitt förslag, att Pappa, Mamma och du skulle resa till Gbg till Kobbens Silfverbröllop och att jag skulle möte er där, men jag har ännu ej fått något svar på detta brefvet.

Jag har kommit öfverens med Evald Brag som blir Magister, att han i sommar skall komma upp till Wermland, och att där vi skola företaga oss en fotresa ungefärligen samma väg som Kobbens och ni reste eller genom Gillberga, Jässe härad, Fryksdalen, Ullerud. Blir detta af skulle det vara särdeles roligt.

Du frågar hvad jag skall blifva. Det vet jag ännu ej sjelf. Jag har nu börjat skrifva till Pappa om denna sak; men han vill ej gå in på mina förslager. Om jag ej får gå den vägen jag helst vill, så får jag väl taga graden; ty för någon annan gren af Vetenskapen passar jag alls inte. Men dit har jag så långt, att jag under tiden hinner fundera på hvad jag sedan skall bli. ---

Inom nationen äro Adolph Åberg och Willhelm Allsterlund mina bästa vänner. Åberg är här helt och hållet motsatsen till hvad han är hemma. Der vill han alltid vara quick och rolig, men det lyckas ej alltid och det tillhör ingalunda hans lynne. Utom Wermlands nation äger jag många vänner, i synnerhet bland Blekingeborna. Dessa äro i allmänhet kända för att vara de utmärktaste och mest bildade vid Academin.

Sundelius nedkom för 14 dagar sedan och medförde flere metvurstar och gåsbröst hvarpå vi nu en tid hållit kalaser. Edv. Warholm har ock kommit hit ned från Carlstad, men han tillhöra Westgöta Nation.

Den Cöster som Dagl. Allehanda omnämner är den sanskyldige "Calle Cöster". Det var i min tanka den tjenligaste plats han någonsin kunde få, så var det att komma på sjön.

Framför min obekanta hellsning till Msell Mathilda Ekmark ( om du tror att det passar ) , alla mennskor som tycka om blommorna och botaniken äro mina vänner. Jag har på sista sidan af brefvet afskrifvit ett litet stycke, som jag i somras hopsatte på Svinbäcksberget i Carlstad. Jag minns ej om jag skickade det förleden gång.

Din tillgifne bror Ludvig

(Otto Jonas Lindblad, 1809-1864, blev student i Lund 1829 och ägnade sin tid i Lund åt musiken och blev 1838 anförare för Lunds studentsångförening som han bildat och som under hans ledning ansågs som den främsta i Norden. Han skrev över 60 orginalkvartetter bland vilka märkes "Ur svenska hjärtans djup" coh "Vintern rasat ut" - Om operan "Robert" finns kommentarer i föräldrarnas brev till Augusta).

 © Bengt Beckman 2001

Tillbaka

Första sidan