SPISBRÖD, SCHACK och BOTANIK

Den första februari 1978 gick Åke Lundqvist - Lqt - i pension. Han anställdes vid det som skulle bli FRA redan 1938. Lqt är värd att uppmärksammas av många orsaker. Bengt Beckman står för intervjun:
Åke Lundqvist - Lqt - är en till det yttre välkänd person på FRA. Skägget, hatten, gången känner alla väl igen. Man behöver inte heller vara särskilt framstående människokännare för att ana, att bakom den särpräglade gestalten även döljer sig en särpräglad personlighet, Det är däremot ganska få som vet att Lqt utanför grindarna har ett betydande ’renomme’ inom två områden. Både som schackspelare och botanist tillhör Lqt nämligen toppen.

STORMÄSTAREN

Lqt är internationell stormästare i korrespondensschack. Tre VM-finaler har han bakom sig med en tredjeplacering som bästa resultat. Därutöver en SM-titel, landslagsspel m.m.
- Jag började spela schack i 5-årsåldern, upplärd av min far. Det, var tidigt, men medförde bl.a. att jag vid sju år var ganska slängd i tyska, eftersom all schacklitteratur på den tiden var på det språket.
Under studietiden i Uppsala spelade Lqt schack och vann diverse turneringar. När han 1938 anställdes vid försvarsstabens kryptoavdelning blev det emellertid annat av.
- Kommendör Gester som var chef sa: ”Nu skall du sluta spela schack och bli forcör i stället”. Jag tyckte så bra om Gester så jag gjorde som han sa. 1944 hade Gester slutat och den då dåvarande byråchefen (Rossby) börjat bli besvärlig, så jag satte igång igen. Jag övergick samtidigt till korrespondensschack. Det är en ganska ansträngande spelform. Man spelar flera partier parallellt och man har igenom snitt tre dagars betänketid. Det blir en myckenhet analys och man vet hela tiden att ett feldrag kan spoliera åratals mödor. Det i drag längsta partiet jag spelat - och förresten kanske det längsta i korrespondensschackhistorien - varade i 150 drag och tog fyra år.

BOTANISTEN

Man kan anta att schacket betytt mycket som intellektuell stimulans för Lqt, men att det främsta intresset nog ändå är botaniken.
- Ja, även detta intresse väcktes tidigt. Läromästare var också där min far. Han gick med i markerna när växterna till skolan skulle samlas.
Efter studenten blev intresset vilande ända till 1953 då min hustru ordnade sommarnöjet på Öland.

ÖLANDS MÄRKLIGA FLORA

- Ön besöks av forskare fjärran ifrån. Det är kanske orkideerna som främst lockar - de är mindre kända än man skulle kunna tro. Men det finns mycket annat på Öland, t ex alvarfloran som är en blandning av högfjäll och stepp med inslag både från vår egen fjällvärld och från Donauländerna.

FÖREGÅNGAREN

På Öland är Lqt ingen pionjär. Här har nämligen funnits en man vid namn Rikard Sterner, som grundligt utforskat öns växtvärld och 1938 gett ut en provinsflora för Öland. Lqt lärde känna Sterner under dennes sista levnadsår och fick överta hans register. För några år sedan utgav Lqt ett supplement till Sterners flora, vilket förrestenmedförde att både supplementet och restupplagan av floran försvann illa kvickt ur marknaden. Ett stort arbete som Lqt hoppas kan bli gjort efter pensioneringen är fullföljandet av en andra upplaga till den gamla floran.

UTE I MARKERNA

- Botaniken är ett sätt att umgås med naturen och samtidigt känna sig produktiv. Jag är ute i markerna så mycket som samvetet och krafterna tillåter. Samlar bara vad som behövs för att undersöka närmare i stan eller för att slå någon tvivlare i skallen med. Däremot samlar jag på lokaler genom att gå runt och iaktta och anteckna.
Förövrigt har jag en rad medhjälpare, ej minst allmogebotanister, som rapporterar sina iakttagelser. Själv för jag register och försöker göra det så att det blir lättillgängligt för eftervärlden.

Lqt OCH ALLMÄNHETEN

- Intresset för växter är stort hos allmänheten. Ofta nog ringer folk och beskriver egendomligheter de sett eller tror sig ha sett. Jag kan då få anställa formliga korsförhör och ändå få ge mig ut långa vägar för att bli klok på saken. Vid studiebesök av medlemmar ur Svenska Naturskyddsföreningen och Svenska Orkidesällskapet brukar jag medverka. Det kan då röra sig om kanske hundra personer som skall lotsas runt. Men i övrigt eftersträver jag inte att bli kändis. Då skulle man strax ha alla Kalmartanter efter sig och det blir tidsödande.

ÄN KAN MAN GÖRA FYND

- Ön är ofantligt väl undersökt. Man kan ändå hitta nya arter, sådana som är nya för att de kommit in under sen tid med utsäde eller dylikt. Men man blir mer mallig om man finner sådant som måste ha funnits alltid men förbisetts. Jag och mina gubbar har under åren funnit ett drygt 20-tal arter som varit förbisedda - gamla, goda saker.
En del arter återupptäcks. Sten Selander, som var skald men även docent i botanik, hittade för över 30 år sedan en lök på Öland som påminde om alvarlöken, men som han ej kunde bestämma. Jag råkade få syn på Selanders ark i Riksmuseet och fann att det rörde sig om en art som ej var känd från närmare håll än några öar i Ladoga och överhuvud en av de europaflorans verkliga sällsyntheter. Foto togs och skickades till ”pojkarna” på Öland. När sommaren var gången hade löken hittats på fem ställen på ön.
Ett annat exempel är den engelska knipproten, en orkideart som är mest känd som skånsk bokskogsraritet. Man visste att den skulle finnas på ön, men ingen visste var. Den hade varit föremål för mycket letande av kvalificerade botanister. År 1963 påträffades den en dag av en av mina ”pojkar”. Nästa dag hittades den på ännu ett ställe och ytterligare lite senare på ett tredje ställe. Förklaringen är att den växte i en miljö man ej väntat sig. När den väl påträffats fick man ledtrådar till andra platser.

1800-TALSBOTANISTER OCH NUTIDA

- När jag började samla på 1920-talet levde den 1800-talsmässiga fältbotaniken kvar, utövad av präster, apotekare, officerare och lantjunkare. De hade en grundlig växtkännedom och jag anser mig representera samma skola. Denna skola är ringaktad nu. Ekologi - läran om växtsamhället är dagens intresse. Den bedrivs av folk utan floristik, i förtid utsläppta från universitetet. Ekologin bör i dagens läge prioriteras, men grunden måste vara växtkännedom. Genetiker och växtförädlare t ex måste ha exakta kunskaper om vad de sysslar med.

OM JAG VORE UNG

- Varför står en växt just här och inte där - en liten bit vid sidan? På ett fält med samma miljö, jordförhållanden mm kan en växt vara mycket ojämnt fördelad. Om jag vore ung skulle jag ta upp sådana frågor.
Lqt står i ständig brevkontakt med gelikar över hela landet. För många är han sista instans när det gäller att bestämma en okänd art.
- Jag är inget orakel. däremot vet jag hur man skall leta sig fram till rätta svaret, säger Lqt.

Förutom många tunga artiklar i facktidskrifter har Lqt skrivit en alltigenom lättläst och charmerande berättelse om sin Ölandstillvaro i STF:s årsbok 1974. Den kan varmt rekommenderas.

STÖRSTA GLÄDJEÄMNET

Vi slutar med att litet försåtligt undra om inte pipan ändå är det största glädjeämnet här i livet. -Ånej, där högg du allt i sten: Det är allt spisbrödet det. Också det ett intresse jag ärvt från min far. Inte så mycket att orda om kanske. Det är helt enkelt den enda föda det är någonting med. Kan ätas vid alla tider på dygnet, ensamt eller med smör och pålägg eller tillsammans med annan mat.

Hur Lqt står sig i konkurrensen med andra spisbrödsälskare är inte klarlagt, men vi vågar en gissning att han helt stilenligt hör till de främsta.

© Bengt Beckman 2002 (Resonans-77)

 

Åke Lundqvist senaste meriter 24.5-99.

Sedan Åke Lundqvist gått i pension forsatte han - som han planerat - botaniserandet och arbetet på Ölandsfloran. 1982 fick han Kungliga Svenska Vetenskapsakademins Linnemedalj i silver för sina botaniska insatser och tre år senare kom den nya ölandsfloran ut.

Med en nästan irreterande blygsamhet hävdar Lundqvist att floran är Sterners verk som han "bara" reviderat. Faktum är dock att ölandsfloran nu finns på svenska i stället för Sterners tyska och att den i allt bär Åke Lundqvist prägel.

Man tycker att Åke Lundqvist skulle vara tillfreds med sina dokumenterade framgångar på kryptologiens, schackets och botanikens områden men på ålderns höst visade han att han hade ännu ett kort att visa upp.

I juni 1989 presenterade litteraturkritikern Tom Hedlund på en helsida i Svenska Dagbladet en, som han funnit, sensationellt fin och skicklig över-sättare av tysk lyrik. "översättaren behärkade inte bara tyskan, han hade också en utomordentlig känsla för nyanserna i svenskan, liksom en utsökt känsla för poetiska kvaliteer. Den alkaiska metern var strikt iakttagen och i de fall där möjligheterna att överföra den metriska formen med bibehållen innebördstrohet var begränsade, löstes problemet med uppfinningsrikedom och finess.

Ja visst, var det Åke Lundqvist, som, sedan de långa exkursionerna i de öländska markerna blivit alltmer sällsynta, i stället ägnat sig åt att lösa de svåra problemet att översätta Hölderlin och Rilke med iakttagande av det verstekniska regelverket. Han hade sedan förbryllat Sv D-medarbetaren med att skicka prov på sin översättarkonst utan annan presentation av sig själv än: "f.Byrådir. Åke Lundqvist"...

Numera presenteras hans översättningar (även från engelskan) med jämna mellanrum i den mycket kvalificerade tidskriften Artes. Han har naturligtvis fått pris också.

MINNESORD

Förre byrådirektören Åke Lundqvist, Täby, har avlidit 87 år av gammal. Hans närmaste är hustrun Judith och sönerna Anders, Lars, Måns och Nils med familjer. Åke Lundqvist föddes i Maria församling i Stockholm. Hans far var den kände rektorn för Södra latin, Nils Lundqvist, och hans mor dennes maka Inez. Åke Lundqvist var från födseln gravt hörselskadad och han lärde sig tala och läsa tack vare föräldrarnas idoga insattser. Åke fick lära sig spela schack i femårsåldern och var vid sju år, som han själv uttryckte det, "ganska slängd i tyska", eftersom all schacklitteratur var på det språket. Han blev fil kand i Uppsala 1938 i bland annat matematik och statistik. Han var en flitig schackspelare fram till det han under sin värnpliktsgörning vid FRA:s kryptoavdelning fick chefens, kommendörkapten Gester, order att sluta spela schack och i stället ägna sig åt att knäcka krypto. Åke Lundvist återupptog senare schackspelandet i form av korrespondensschack. Han deltog i tre VM-turneringar med en tredjeplats som bästa resultat och han blev internationell stormästare 1962. Vid kryptoavdelningen hade Åke Lundqvist ett nära och vänskapligt samarbete med den berömde matematikern professor Arne Beurling.. De knäckte bland annat den ryska österjötrafikens krypterade trafik. Åke Lundqvist forsatte efter kriget att ägna sig åt forcering vid FRA. Hans problemlösningar kännetecknas av metodiskt och elegant genomförda analyser. Han åstadkom också undervisningsmaterial av hög klass och skrev språkligt fulländade rapporter. Sedan familjen 1955 skaffat sig sommarviste på Öland utvecklade Åke Lundqvist ett annat i ungdomen grundlagt intresse, botaniken. Botanisten Rickhard Sterner hade 1938 givit ut en provinsflora för Öland på tyska. Åke Lundqvists livsuppgift blev att bygga vidare på Sterners flora och 1986 utkom på svenska en reviderad version. Den nya floran är i stort sett ett enmansverk. År 1982 fick Lundqvist Svenska Vetenskaps-akademiens Linnemedalj för sina botaniska insatser. På 1990-talet uppmärksammades Åke Lundqvist på ytterligare ett område, nämligen som översättare av tysk lyrik - främst Hölderlin och Rilke. Han har hyllats för sin förmåga att göra poetiskt sensibla översättningar med iaktagande av det verstekniska regelverket. Hans översättningar har publicerats i akademitidskriften Artes. Åke Lundqvist var en ovanlig personlighet. Han intog utåt en mycket anspråkslös attityd, men var innerst inne "lite mallig" (hans eget uttryck) över den uppmärksamhet han rönte. Han var en tävlingsmänniska, han hade ett handikapp, men genom sin begåvning och sitt samvetsgranna arbetssätt nådde han framgång i varje gren.

Bengt Beckman f.d. byråchef på FRA.