Carlstad den 1.6.85

Ljufva, älskade fästmö!

Nu vill jag riktigt tacka dig för dina bref. När jag icke fick hafva dig hos mig, så kunde du aldrig på bättre sätt vara min hjelp. Jag tackar dig också af hela mitt hjärta, derföre att dina tankar varit hos mig under dessa mödosamma dagar. Nu är allting slut, och du kan veta, att jag fröjdar mig deröfver. Det känns oändligt skönt, att icke hafva en så tung arbetsbörda att bära på. Jag tror också, att allt gått ganska bra, ehuru jag ju icke riktigt kan bedöma den saken, och man alltid är benägen att vara partisk mot sig sjelf.
Konfirmationsförhöret gick dock bättre, än jag hade hoppats. Måtte nu något frö stanna qvar i de ungas hjärta.! Äfven på Seminariet är allting slut. I dag hade vi den praktiska examen. Så att, nu är jag rikligt lös och ledig, och nu kan jag få tänka på och svärma för min älskling så mycket jag vill. O hvad det är skönt Vissa! Men du kan tro att jag är trött i dag, Vissa! Jag känner det alldeles som om jag vore af i ryggen. O jag har skrivit så mycket dessa här sista dagarna, att jag nu knappt kan hålla pennan. Du ser det också på min stil, som är jämmerligare än vanligt. Äfven min hjärna befinner sig i ett slags slöhetstillstånd, hvarom också detta bref bör vittna. Men jag skrifver ändå, ty jag hoppas därmed glädja min älskling. Du har nu länge fått vänta på bref, men jag har icke kunnat hjälpa det. Så snart jag derföre fått någon ledighet, så skrifver jag, det må bli så jämmerligt det vill. Jag hoppas, att min älskling, förstår, hurusom min kärlek lyser fram i hvarenda rad, fastän stil och svenskan äro bedrövliga.
Ack ja, lilla Vissa, visst skall du vara min lilla qvinna, mitt allt. Har jag lärt dig hvad som menas därmed, så har du också lärt mig, hvad en qvinna är. Men säg mig Vissa, har du några fel, och i så fall hvilka? Det skulle vara så bra, om jag i tid finge reda på dem, så att jag kunde hjälpa dig, att blifva af med dem, så som du så beskedligt ber mig om., men ser du jag är en så stor fårskalle, att jag icke kan upptäcka några. Jag begriper inte, hvar jag skall få sådana der gladögon, att jag kan få reda på dina fel. Men skämt och sido; jag är glad och lycklig, att du är sådan du är, och den du är. Jag ser inga fel, och det är illa, men hvilka du än har, så kan du vara säker om, att jag älskar dig lika högt, ty jag vet, att du visar dig för mig  sådan du är. Det är endast ….lättsamma qvinnor, som jag avskyr. Jo, det var sant, nu vet jag ett fel, men det är också din allra största förtjänst, och det är att du alltför mycket beundrar en stor ynkrygg till prestman som heter, - ja gissa hvad?
O, Vissa, hvad det är herligt att det icke är mer än tre veckor, tills vi träffas. Du reser väl så snart ditt arbete tar slut. Kom för all del genast. Jag är avundsjuk om hvarenda minut. Ack, att åter få andas samma luft som min Vissa. Hvad jag älskar dig! X
Jag skall tala om för dig, att Biskopen underrättade mig om i dag, att jag är ledig under hela sommaren, från den 1 juli. Hvilken tid skall detta icke blifva för oss! Att få vara tillsammans, dagligen och stundligen, och därtill vedra de sköna sommar månaderna. Mitt hjärta klappar dubbelt fort bara vid tanken derpå. Hvad livet dock är skönt! Ack om man kunde vara rätt tacksam mot Herren, som dock gifver allt, och göra sig rätt förtjänt af hans godhet.
Jaså, du är ute och beundrar ”knektarne” och har tete-a-teter med löjtnanter på stationen; det var vackert.
Farväl min ljuvaste älskling. Skrif snart till din lyckliga Anders Niclas

Detta brevet är så innehållslöst och dumt, och jag knappt vet, om jag skall skicka af det, Det säger icke en tusen del hvad jag känner. Ack, om jag rätt kunde blotta mitt hjärta för min älskling! Om tre veckor skall du få veta det. Ja, låt oss älska hvarandra med hela vårt hjärtas glöd.

Från Näsinge kan jag helsa dig på det hjertligaste. Haft några rader från Mamma och Maria. Allt väl!