Carlstad den 12.2 85

Min allra som mest älskade fästmö!X

Öfverhopad med oavbrutet arbete, har jag icke kunnat skrifva förr än nu, ehuru jag de sista dagarna kännt ett så stort behof af att få meddela  mig med dig, min lilla ljuva tös. Det var ditt sista bref, som ännu mer väckte mina tankar på, huru arm och ensam du är derborta i Vårgårda. Om du visste, hvad mitt hjärta känner innerligt medlidande med idag, min lilla älskade stackare, att icke hafva någon vid din sida, som deltager med dig i dina angelägenheter ock för  hvilken du kan öppna ditt lilla hjärta, som nu ensamt får gå ock bära på så många tankar ock känslor. Om du ändå i dina bref ville litet mer tala om sådant, litet mer utgjuta dig, så kanske det skulle lätta litet på den der tyngden, som  du nu till ock med döljer äfven för mig. Hur kan du ens tro, ännu mer säga, att jag därför skulle kalla dig ”ett litet höns” eller tröttna på ditt älskvärda prat. Så får Vissa aldrig säga eller tänka. Om du skickade mig tjocka luntor af bref hvarje dag, så vet du dock, att det skulle vara det käraste jag kan tänka mig. De kunde icke göra mig större glädje. Men ett vill jag hafva klart, ock det är, hur det förhåller sig med mina bref. Jag har regelbundit skrivit två bref i veckan; alltså har du från mig med detta fått 8 bref. Hafva nu alla framkommit? Låt mig vete det. Har du icke fått 8, så har något kommit bort.
Jag gläder mig mycket öfver, att du dessa veckor fått hvila dig; det behöver du så väl. Jag hoppas, att du också under denna tid satt dig in i,  huru man ska behandla sådana der småttingar som Gertrud, eller kanske du betraktar det som en mindre vigtig sak?
Ja ja Vissa! X Just nu fick jag ditt sista kära bref, för hvilket jag tackar dig af hela mitt hjärta. Det gladde mig särdeles i mer än ett afseende. Bra roligt vore, om vi tillsammans kunde resa till Dedines bröllop. Det skulle ju icke kunna vara omöjligt, ehuru det ser litet mörkt ut. Men låt oss spara rikligt under denna terminen, så kanske affärerna tillåta den extravagansen. Hur förtjusande skulle det icke vara älskade fästmö! Tänk att få vara tillsammans dag efter dag under den vackra tiden på sommaren. Älskade, jag kysser dig! X  Men bara inte Domkapitlet tar ock missionerar mig till sommaren; de kunna göra det, nu då jag tillhöra stiftet. Huru som helst så får jag till sommaren se och vara tillsammans med min älskling, om Gud vill, och det är nog!
Vad är det för fruntimmersaker, du så oupphörligt skrifver till Tant om? När jag frågar henne och flickorna såg de högst nuplika ut och säga, att det kan jag inte få veta nu. Är det något med det der gamla, du vet, så låt mig ovillkorligt veta det. Hör du det Vissa; jag ber dig derom.
I går var jag på en större supe´hos Wallinders till ära för ett par fröknar  Jönsson på stora Bjurum i närheten af Wernersborg.. Bra artigt att bjuda mig. Ganska mycket folk. Ganska roligt, det dansades hela qvällen; jag kom hem kl 12, men då fortsatte ännu dansen. Jag gjorde der en högst märkvärdig upptäckt som riktigt frapperade mig. Ibland alla därvarande flickor och unga fruar fanns det icke en enda, som kunde jämföras med min lilla älskling i älskvärdhet, behag och qvinnlighet. Jag meddelade min upptäckt åt flickorna Malmstedts och Alma S. Och de delade fullkomligt min uppfattning, hvilket gjorde, att jag fann dem särdeles angenäma och spred trefnad öfver hela qvällen. Huru stolt skall jag icke en gång vara, när jag vid sin sida får framträda för världen. Jag såg ock hos Wallinders en högst obehaglig parodi på min lilla Vissa, hvilken väckte min stora förargelse men ock djupa löje. Kan du tänka dig att fröken Tingberg uppträdde i en likadan klädning som din ljusgula, men storblommigare, - men hvilken bredd i ryggen, hvilka alltför svällande former, hvilken klumpig gång o.s.v. Du kan ana, hvad jag kände, när jag måste jemföre henne med min smärta, fina tös. Hvad jag älskar dig, skönaste varelse.
Anders Malmstedt, ditt f.d. ideal, befinner sig ännu på Serafimerlasarettet, men är bättre. Tante Malmstedt har skrisvir till honom och frågat, om han icke ville tillbringa konvalessenstiden i Carlstad, men det har han icke svarat på, så att det blir nog ingenting af.
Så elak du är, som alltid tala om, att du vill kyssa mig i nacken. Det är visserligen mycket smickrande för min nacke, men icke för min öfriga person. Nå ja, till straff, så skall du icke få se något annat än min nacke nästa gång vi råkas, så får vi se, hur länge du håller ut med det. Nog vet jag, hvar jag vill kyssa dig; ack älskade X.
I dag har jag lemnat in min ansökan till häktet; får  mycket svåra medsökande, bland andra Fröding, år hvilken platsen lär vara bestämd, på det han på samma gång må kunna vara Domprostens adjunkt Således skrala utsikter. Låt oss öfverlemna allt åt Herren.
Hvad dina tvivel och frågor beträffa, så skulle jag hafva mycket mer att säga derom, än hvad som kan ske på papper. Visst är den eviga saligheten sådan, att man i fullt ock obehindrat åtnjutande af den gudomliga herligheten känner en oklandrad ock evig glädje, äfven om ens kära vore evigt förtappade. Men hvad större smärta här i lifvet är att se ens närmaste vandra på den breda vägen, - smärtsammare ju närmare dom personerna togo ens hjärta. Och huru bittert att genom döden skiljas åt, om man icke med visshet hade att vänta ett glädjefullt återseende i evigheten. Låten därför båda, o ljuvaste älskling, med fruktan ock bävan skaffa vår salighet. Säg icke, att du vill söka ”blifva värdig att följa mig”, jag är mycket fattigare och naknare än du tror, nej, sätt ditt mål mycket högre,  min älskling i sök att följa din Frälsare efter. – Hvad Herrens ankomst beträffar, så visa många tecken troligen, att den är nära förestående, äfven om det icke är den sista till domen. – Af Uppb 20 kapitlet, ser du, att vissa trogna skola uppstå för de andra och regera med ……. I 1000 år, han kommer sålunda då till jorden. Derefter skola alla döda, uppväckas och han kommer till den yttersta domen. – Af Matt. 25 kapitlet  med sina tre liknader om jungfruarne, …. Ock den yttersta domen, ser det ut, som om denna betecknades tre särskilda Christi ankomster. Och af det föregående 24 kapitlet 40 0 41 vers, synas det, som  om några af dessa ankomster, skulle ske omärkligt, att de flesta icke skulle varsebliva dem; blott de som bleve upptagna. Möjligtvis menas härmed den i Uppb omtalade första ankomsten och uppståndelsen. Om dessa ting kan naturligtvis på vår närvarande ståndpunkt ingen full visshet …….. . Så mycket är säkert, att alla tecken tyda på en Herrens snara ankomst. Låten oss därför vaka och bedja, att den dagen icke kommer oss för hastigt uppå, ty den skall komma såsom en tjuf om natten. Nu får jag sluta.
Om en stund så skall jag för första gången sammanträffa med mina läsebarn. Det blir en stor skara, 63 stycken, och sålunda ett svårt ock ansvarsfullt arbete. Måtte Herren därtill lägga sin välsignelse.
Farväl älskade, skrif nu så snart som möjligt. Dig tillhör helt din egna
Anders Niclas