Carlstad den 14.12 85

Min egen älskade lilla tös!

Jag led efter dig, så det är alldeles förskräckligt. Allting är så !otrevligt” nu, när du är borta. Vore det icke så kort tid, tills vi träffas igen, så vet jag aldrig, hur det skulle gå. Det är märkvärdigt, att jag längtar mer efter dig nu och saknat dig mera nu, än jag någonsin gjort. Men det beror väl på, att jag så länge njutit lyckan att få hafva dig hos mig, att det nu känns dubbelt tomt.. Men när vi nu nalkas nästa gång, Vissa, sedan skiljas vi aldrig mera här i livet. Är det icke lycka Vissa? Måtte vi bara rätt kunna bära den, bära äfven de motigheter, som livet nödvändigt för med sig.
Jag är nu fullkomligt rask och kry. Så snart det blef omslag i vädret, kände jag mig också bättre. Men hur är det med dig sjelf? Har resan bekommit dig väl? Din lilla spektakelmakerska!  Derom säger du icke minsta ord i ditt bref, hvilket för öfrigt gjorde mig så glad. Men du låter mig alls icke veta, hur du känner det. Förr brydde jag mig alls om denna …..låtenhet i dina bref, och trodde, att allting var godt och bra, när du skref något särskildt derom, men nu har jag blivit misstänksam. Riktigt lugn för min lilla tös blir jag icke, förr än jag med egna ögon får se, att hon icke haft ondt af sin resa. Kan du tänka dig, att, när jag icke fick ditt brefkort på Lördags f.m. (det kom icke förr än på qvällen) blef jag så orolig, att jag telegraferade till Kofgard med anhållande om svar,  hvilket jag också fick, och det gjorde mig lugnare, ty det löd så: ”Gik i gaår over stark is med Robert”. Sedan var jag glad. Är det icke dumt, Vissa! Tro nu för all del icke, att jag är så förtjust i dig, att du kan få mig under taffeln, det lyckas aldrig, näspärla! Men älskar dig varmt och innerligt, det gör jag.
 Nu dröjer det inte länge innan jag åter får kyssa min älskling. På Fredags e.m. reser jag härifrån ock komma till Fredrikshald lördag e.m. kl.4. Är då hemma vid sjutiden. Då Vissa, då X! Du får icke komma och möta mig, du kan då förkyla dig; du tål icke att vara ute så mycket.
Det är rätt att du pratar om allt möjligt för gubben Far. Sätt dig bara nära honom, så att han kan höra dig. Dina små kommissioner skall jag gerna ställa om.
Nu får du icke vidare något bref; nästa gång får du mig sjelf.
Farväl, ljuvaste älskling! Helsa på det hjertligaste alla de dina från din egen
Anders Niclas, som nu är vid något bättre lynne än sist.

Tag väl på dig, Vissa! Här helsa dig alla Malmstettarna och Tante Anna Louisa inbegripna.