Carlstad den 15.6.85

Älskade lilla Vissa!

Återigen har du fått vänta på bref, och äfven denna gång får att du endast ett par rader. Jag kom att i ett ärende gå upp till Törneblads, och så blef jag qvarhållen, så nu är det endast några minuter till dess tåget går. Älskade, mitt hjertas tack för ditt bref. Visst skall du resa på söndag. Det blir ändå inget Söndagsfirande på Vårgårda. Jag väntar dig derföre med glädje, jag kan icke uttrycka huru stor, på Söndags e.m. Men det är icke troligt, att du får se mig på station, ty jag har aftonsången den Söndagen och som icke slutar förr än kl. 6.
Älskade Vissa, hvilken glädje, att det icke äro flera dagar, tills du kommer. Jag är alldeles utom mig af fröjd. Och sedan hela sommaren! XX Mitt hjertas älskling!
Hvar har du fått reda på, att jag förr i tiden tilltalades ”Asse”. Du kan inte tro, hur förvånad jag blef öfver att få se det gamla namnet igen, och därtill i ditt bref. Tycka du om det?
Ack om dessa dagarna ville flyga; de gå så långsamt; du kan icke ana, huru otålig jag är, att de skola taga slut.
Det ser ut af ditt sista bref, som om du trodde, att vi icke alls skola dröja något i Arvika. Men det gör vi naturligtvis. Eller hvad säger du? Det skulle vara så bra, om vi kunde invänta Mölnbackabolagets bolagsstämma. Vet du, jag är alls icke säker. Nå ja, vi få lemna den saken i bättre händer, och bedja om tålamod och förnöjsamhet med allt.
I morgon bittida komma Anders Malmstedt. Tänk Vissa, det är icke säkert du träffa honom, ty Malmstedts äro bjudna till Ölme, och de reser visst, innan du kommer hem. Var det mycket påkostande! Jag har försökt övertala dem att stanna.
Hur kan min älskling  tro, att jag skulle vara ond på henne, hvad har jag att vara ond på, och för öfrigt är det mig alldeles omöjligt att blifva ond på henne, som är all min glädje, all min lycka. Ack Vissa, hvad jag är lycklig. Jag skulle vilja klottra hela detta brevet fullt endast med de orden. Du kan aldrig tro hvilka känslor af glädje, lycka och kärlek som med magt röra sig inom mig, och för allt detta har jag att tacka dig ensam. Ack om jag kunde göra dig rätt lycklig. Ock att vi kunde bilda ett kristligt äktenskap. Skola vi försöka Vissa? Ja, jag vet, att min älskling vill det och äfven detta är en stor lycka.
Farväl ljuvaste qvinna, min själs älskade.
Din egen Anders Niclas