Carlstad den 18.5 85

Min älskade lilla tös!

Tack älskade för dina båda sista bref, i synnerhet för det, jag fick idag, ty utaf det ser jag särskilt, att du tänker på mig. Men tänk, att hon skall behöva sådana kraftiga uppmaningar från Tante, för att känna något medlidande med sin fästman. Mina många, be…ande om böner af bref betyder således ingenting, eller åtminstone mindre än Tantes. Ja, ja min älskling! Dock jag får väl vara tacksam för det jag får, ….. därtill må nu vara hvilken som helst. Du kan väl förstå älskling, att jag icke kan vara något så när nöjd och glad längre, än jag har något nyss ankommet bref att läsa. Stundom blir också allting tråkigare och tyngre än vanligt. Det händer mig så ofta, att jag drömmer mig in i hvad som hände i dag för då och så många veckor sedan, och frossan i minnet deraf, och när jag då vaknar upp och mötas af den kalla verkligheten, då kan du ju  förstå, att känslan af tomlust och otillfredsställande är stor. I sådana stunder längtar jag mer än vanligt efter dig, och sålunda också efter bref, då jag icke kan få ega dig sjelf, min ljuva älskade fästmö. Således kan du aldrig skrifva för ofta. Om du visste, hur glad jag blef till mig alldeles oväntat. Först kände jag mig litet orolig; den tanken genomfor mig, om allt icke skulle stå riktigt väl till. Men när jag sedan fann, att ditt bref alltigenom var dikterat af kärlek och längtan, hur glad och lycklig kände jag mig icke då, och den stämningen är qvar ännu. Men den försvinner snart, och då behöver jag ett nytt bref. Men kanske du tröttnar på att skrifva? Säg , är det så? Tänk, idag för 5 veckor sedan reste du ifrån mig. Jag skulle vilja fråga: är det icke längre sedan, men äfven: är det så länge redan?  När skola de följande 5 veckorna taga slut? Det är ju alldeles klart, att du inte stannar en enda dag längre än till midsommar, äfven om Heymans skulle draga af lönen för en månad. Först och främst skulle till resekostnaderna hela månadens avlöning, och för det andra skulle våra sommarplaner blifva alldeles för störda. Jag kan icke begripa att Heymans kunna vara så envisa och enfaldiga. Jag förstår nog, att det icke kan vara så lätt för dig, att afslå det ena förslaget efter det andra, men det kan ju icke hjälpas.
Vill du inte hellre resa till Carlstad till Pingst än till Göteborg? Dock jag vågar inte fresta dig, hur roligt det än skulle vara. Det är väl bäst du reser till Göteborg, fastän det verkligen är påkostande. Kommer du dit så köper du väl något för sommaren , en kappa eller dylikt. Laga att det blir smakfullt. ”Ljuft åt den ljuva” säger Hamlet, ock så skall det också vara med min fästmö.
Helsa Ullens på det hjertligaste ifrån mig, jag skulle bra gerna vilja helsa på dem ännu en gång.
Här i Carlstad är ännu så kallt och ruskigt. Vi hade ett par vackra dagar i slutet af förra veckan, så att jag till och med begagnade sommarrock.
Men nu är det åter så kallt (+6 a´7 °) och ruskigt att vinteraskan är god att hafva, och jag måste elda i mitt rum. Var för all del försigtig, så att du icke förkyla dig i det der kalla och snåla Vårgårda. Eller hvarföre eldas icke?
Den sista Maj konfirmerar jag mina barn. Jag är fortfarande mycket nöjd med dem. Men jag hinner icke att genomgå så mycket med dem, som jag skulle velat. Deras undervisning blir derföre mycket bristfällig, och jag är sjelf icke riktigt nöjd därmed. Får dock lemna det, då jag gör så godt jag kan.
Ack, min älskling, hvad jag älskar dig; hvilka förtjusande tokerier, du prata i ditt sista bref. Du har nu alldeles orätt förstås, men det är ändå så roligt att läsa det, ty jag ser att du älskar mig. Tror du inte Vissa, att jag också skulle kunna prata en hel hop sådana der saker. Jo, hvar  du säker, men skillnaden skulle vara den, att det jag sade skulle vara sant, ty hvar finns väl en ljuvare qvinna än min fästmö och en lyckligare man än din egen
Anders Niclas

Från Näsinge kan jag helsa dig, intet nytt.
Snygga, kyrkliga förhållanden tyckes det vara i Vårgårda. Nästa gång får du en predikan.
De dina helsa.