Carlstad den 19.5.85

Outsägligen älskade fästmö!

Nu slår snart befrielsetimman! Om 48 timmar har jag dig hos mig. Det är nästan ofattligt. Nu är snart all väntan, alla mörka, tråkiga dagar slut; nu börjar sommaren, äfven vårt hjertas sommar, älsklingen min. Hvilken glädje! Hvilken sällhet! Det är nästan med en viss oro, jag afbeder den stunden. Jag kan riktigt icke tro på min lycka, mitt allt är du, du ensam älskade qvinna. Det blir inte roligt att predika på söndag e.m. Jag är rädd för, att jag icke kan hålla tankarna samlade. Och så hade jag så gerna velat vara med vid tåget och taga emot dig. Det är så förargligt, att jag icke skall vara den förste som helsar dig välkommen, och som får se ditt lilla ljuva anlete i kupefönstret.
Om du visste, hvad det är roligt Vissa! Men jag hoppas, att du icke glömmer mig för det; jag hoppas, att jag icke är alldeles glömd, när jag kommer hem från kyrkan. Ock skall jag tala om för dig, hvad såsom sedan händer. XX
Du kanske icke har reda på det, stackars liten. Nej, jag tiger. Har du icke reda på det, så får du väl veta det på söndag. Den praktiska lärometoden är bäst, eller hur Vissa? Skynda dig nu bara att komma, min älskade fästmö, att det verkligen är möjligt, att sommaren nu är kommen! Låtom oss njuta af den!
Hjertans tack för dina kära rader! Men hvad är det för tokiga frågor, du gör: ” Gläder du dig åt, att jag kommer”, och ”Älskar du mig lika mycket, som då jag reste?” Ack du tokiga tös, du menar icke allvar med dina frågor. Derföre skall jag icke heller svara på dem nu i bref. Du kan ju upprepa dem, när du komma hem, så får du se, hvad jag svarar på dem. Är du rädd för svaret? Nej, du längtar därefter. Erkänn det, Vissa, och det gör jag också. Jag lovar att svara så, att du ofta upprepar frågan. Ack älskade, hvilka tokar vi äro. Sådana galenskaper vi skrifva och känna. Men hvad vore livet därförutan?
Inte kan det förundra Heymans, att du längtar hem, och att du derföre utan saknad lemnar Vårgårda. De må föresten tycka, hvad de vilja. Det betyder aldrig en ….., så snart du har vändt dem ryggen. Emellertid för all visad välvilja. Man kan icke neka till, att de varit ganska vänliga emot dig, men hvem skulle väl för resten kunna vara något annat. Du har något hos dig, som oemotståndligt intager hvarenda makas, man och qvinnas, hjärta. Och du är min! X
Skickade du något telegram till Didine på hennes bröllopsdag? Jag erinrade mig icke dagen, förr än det var för sent. Telegraferade du icke, så skola vi i kompani skrifva ett bref till henne. Tänk, bär vi få sådana bref, Vissa.
Var nu försigtig på resan, hör du det Vissa! Tag väl vara på dig, så att du icke förkyler dig, och välj en säker kupe´! Du reser väl med snälltåg hela vägen. Det är bäst. Det är väl, att du denna gången reser på dagen; jag slipper då att vara så orolig för dig.
Här stökas och bråkas på alla upptänkliga sätt. Snart är likväl allt i ordning. Folk påstår, att det tydligen syns, att det snart skall blifva bröllop, men det kan väl aldrig vara möjligt Vissa!
Nu skrifver jag för sista gången . Farväl, ljuvaste älskling
Måtte du komma väl till din egen Anders Niclas

De dina helsa