Carlstad den 21.2.85

Min älskade, älskade lilla tös!

Äfven denna gång får du endast några rader, ty tiden vill icke räcka till. Jag har nämligen mina läsbarn i afton, och måste derföre använda förmiddagen till preparation. Du behöver icke frukta för att jag överanstränger mig.. Visst är jag ganska trött hvarje gång jag haft barnen, men jag har sedan under veckans lopp god tid att hvila ut mig igen.
Du skall veta, att jag nu icke längre har några skripta. Mina krior har jag lagt bort till Törnberg, som tager 7 kr för hvarje kriolog han rättar. Det var väl att jag gjorde det, ty jag hade aldrig kunnat hinna med det. Jag hade t.ex. ännu tvenne kriolog liggande qvar sedan förra terminen. Ock hvad rättskrifvnings böckerna beträffar, så gå det till på det viset, att Törnberg, först rättar en bok, sedan rättar Anna och Gerda de öfriga efter den. Du ser således att jag visst icke kan bli överansträngd, äfven om jag har temligen jemn sysselsättning. Värst vore, om jag skulle märka, att mina andliga krafter icke skulle räcka till. Dock, jag går väl icke åstad i egen kraft, ock då får jag lemna utgången i en annans händer. Min älskling skall sålunda icke vara orolig för mig. Om du visste, hur godt det känns, när jag läser i dina bref, huru hjertligt du deltager med mig i min angelägenhet. Det riktigt värmer. Hvad jag älskar dig, ljuva varelse, ock hvad jag skulle kyssa dig, om jag hade dig här, -  det finge gå med ”respekten”. Uttryckte jag mig verkligen så i mitt sista bref? Det var högst oförsiktigt gjort. Strax får jag heta ”hustyrann”.
Ack, du lilla älskade tyrann, jag undrar just hvem det är som är tyrann. Ock hvad den der ”respekten” beträffar så är jag rädd att den för länge sedan flugit sin kos. Eller är du icke tyrann, när du hotar mig med, att endast kyssa mig på fingerspetsarna, och att icke vilja se mig förr än till sommaren. Jag har förut märkt, att enligt din åsigt vi icke skola träffas förr än till sommaren,  ja, du har till ock med antytt, att du kommer att tillbringa Påsken i Göteborg. Jag har icke brytt mig om att säga någonting om det, men ditt sista bref nödgar mig att göra det. Ser du, ”tyrann”, får du några dagars ledighet till Påsken , som du naturligtvis skall hafva, om läser oasbrutit till dess, så är det alldeles klart, att du komma att tillbringa de der dagarna i Carlstad, med eller utan dom der ”tyrannerna”. Eller kanske du icke ha lust, då går det ju an att rangera saken på annat sätt.
Ack, ditt lilla troll, tror du jag skall kunna undvara dig längre än till påsk. Nej, se då det är alldeles omöjligt. Godt jag kan härda ut så pass länge. Jag längtar hvarje dag efter dig, så att det är alldeles olidligt. Ock min älskling, vill hon icke träffa sin fästman? Skall det inte bli förtjusande, Vissa? Ack jag gläder mig så mycket på förhand. Medel till resan skola nog vi styra oss med.
I början på April är påsk, Vissa! Då få vi se ock träffa hvarandra, om Herren gifver helsa ock bistånd. Låtom oss helt ock ödmjukt böja oss under hans vilja. Min älskling, sök honom.
Här ifrån Carlstad är intet nytt att omtala. Domprosten har haft en rad af finare bjudningar, som gjort, att han icke hunnit att predika eller hålla bibelförklaringar. Jag var der på supe´, stannade endast en timmes tid, emedan jag var trött efter läsbarnen. Fröding kan nog blifva hans adjunkt, i så fall tager han avsked ifrån komministraturen Millesvik, hvilken han annars skulle tillträda.
Maj.Kongl. bref på min infödingsrätt i Carlstads stift har nu ankommit.
I dag är särdeles vackert vinterväder , men mycket kallt, -23°. Bättre det är än att få tidig vår med alla sina dunkla känslor ock behag. Då begriper jag icke, hur jag skall uthärda skilsmässan från dig, min glädje, mitt allt. O, älskade, hvad lycklig jag är, som eger dig. Huru litet had jag förtjänat en så förtjusande fästmö. Men så har du också med båda händerna tagit mitt hjärta. Ja, lycklig är din egen
Anders Niclas