Carlstad  den 22.4 85

Outsägligen älskade fästmö!

Ehuru det är ganska långt lidet på qvällen, kan jag dock inte låta bli att språka litet med min älskling. Det är det enda sättet, på hvilket jag nu får träda i beröring med dig. Tack ljuvaste tös för ditt sista kära bref. Ack om dina bref voro hela volymer; nu taga de så snart slut. De äro mina enda vederkvickelser. Allt skall du tala om för mig, din längtan, din sorg, din glädje, dina tankar, dina sysselsättningar, allt, så att jag riktigt kan lefva med dig. Aldrig tröttnar jag på sådant, alltid är det lika nytt; alltid utövar det på mig samma uppfriskande verkan. Det är märkvärdigt, att kärleken är af ett sådant vändligt innehåll. Nog visste jag förut, att jag kunde älska varmt, ja glödande, ty hela min natur är eldig, om än ganska  sträf och torr på ytan, men aldrig kunde jag ana, att jag skulle gå så helt upp i ett annat väsende, att skilsmässan därifrån skulle lemna ett så outsägligt tomrum i min innersta natur. Det är just så som jag känner det nu, när jag är skild från min älskade. Det är alldeles tomt inom mig, en tomhet som gränslöst längtar efter att fyllas. Detta beror icke enbart derpå, att vi så helt motsvarar hvarandra, så helt passa för hvarandra, att det, förut då vi äro tillsammans, blifva ett verkligt helt. Och vet du, detta är icke minst hänförande , Vissa, ty det är på denna säkra grund, som den verkliga kärleken, kärleken för livet skall hvila; och finnes den föreställningen, så blir och kärleken af en varaktighet, som ingenting mägta upplösa, icke ens de mångahanda vedermöda, som äro köttets ……. . Ja, jag tro på den vackra tanken i den grekiska sagan, att mskorna endast äro halva väsenden, som  irra omkring ock söka sina likar ock icke kunna finna ro eller lycka, förr än hvar ock en funnit sin maka.  Jag tackar Gud, Vissa, för att jag funnit min maka. Hur underligt har icke han ledt mina vägar. Det var sannerligen icke min förtjänst, att det gått så väl som det har gjort. I min dårskap och blindhet kastade jag mig i förhållanden, ur hvilka jag aldrig sjelf kunnat lära mig, med min uppfattning om heder ock ära, men i sin barnslighet och vällust löste han dem sjelf, och förde  mig till dig, som gaf mig en qvinna, som egde just det som jag behövde och som jag åtrådde. Och det är ju helt och hållet hans verk och hans godhet, ty icke visste jag, då jag hänförd af din ljuva qvinnlighet på ångbåtsdäcket friade till dig, att du dessa  millioner makar var just den qvinna, som kunde göra mig lycklig. Motsatsen skulle ju kunnat vara förhållandet. Huru många äro icke de, hvilkas lycka inom äktenskapet gå i qvaf, just derföre att deras kärlek blott varit att sinnenas utan en verkligt bärande grund, derföre att de egenskaper, om än icke de samma, som behövas för att af två skall  blifva verkligen allt. (Förstår du, hvad jag menar, Vissa?) Och det är just det som jag allt som för hvarje dag tycker mig finna, att vi två äro skapade för hvarandra.  Låtom oss tacka Herren därför och i allt hålla oss till honom. Hur jag längtar efter dig kan du nu kanske något ana. Min själs älskade! Lef i dina glada och ljusa framtidsbilder! Vi skola bedja och hoppas , att de skola gå i fullbordan.
Hvad Didine P-n är lycklig. Hvad jag gerna skulle se min älskling med samma betydelsefulla arbete.  - Brudtäcket, Vissa! XX
I Ullerud är orgel i kyrkan  undergår nu som bäst en reparation. Jag har icke gjort någon uppvaktning för greven, emedan jag tror, att han är minst ……… af att slippa.
Minälskling skall ej lägga det tungt vid sig, om Tante måste lemna våningen. Nog blir det påkostande , lilla Vissa, men våra glada minnen lefva allt i våra hjertan ändå. Och till sommaren får vi njuta af den. Till sommaren – jag tycker det är så långt dit, att det känns, som om jag aldrig skulle uppnå den.
Farväl armias, min glädje, mitt lif, mitt allt
Din egen Anders Niclas

De dina helsa.

Låt mig veta nästa gång du får ”det der, du vet”, om det blir svårt.