Carlstad den 26.1.85

Min egen älskling!

Jag skrifver nu några rader,  alldeles af samma skäl, som du skref ditt sista bref: för att icke våra bref fortfarande skola gå om hvarandra, ock för att jag känner ett sådant behof att skrifva till min älskade fästmö! Jag kan nemligen aldrig tro, att du också skrifver idag, det skulla vara bra roligt, om jag trodde orätt, men att få bref ifrån dig i morgon, kan jag icke våga  hoppas.
Jag har nu varit åtta dagar i Carlstad, och du åtta dagar i Vårgårda. Kan du tro det? Mig synes det då alldeles otroligt. Om någon sade mig, att det år åtta månader, så skulle jag snarare hålla det för sannolikt. Skilsmessorna har dock en god sak med sig, ock det är att man därigenom kommer underfund med, huru innerligt man håller af hvarandra. Eller är det inte så med dig som med mig, lilla Vissa, att ditt hjärta hvarje ögonblick klappar af längtan och kärlek till din älskling. X
O, mitt ljuvaste barn, om jag kunde finna ord att uttala, huru kär ock dyrbar du är mig, huru omöjligt jag nu kan tänka mig livet utan dig, huru obeskrivligt jag längtar efter att få se dig, höra dig, tala till dig, kyssa dig, smeka  dig.  X – Dock hur mycket jag än skulle skrifva härom, skulle du dock icke rätt kunna fatta det, - eller kanske kanske du skulle kunna det ändå, du har ju svaret i din egen barm, eller hur, älskade fästmö. Och dock är jag på sätt och vis nöjd med skilsmässan, den förer oss äfven den, närmare hvarandra, och så bör det vara med allt hela livet igenom, - allt skall endast tjena till att föra oss närmare hvarandra, att man sammansmälta till ett väsende. Skall det icke vara så Vissa? Hvilken stark och hemlighetsfull sympati det är  emellan oss båda, det ser jag på så många småsaker, och då klappar mitt hjärta af glädje, ty då ser jag, att vi äro bestämda för hvarandra. Voro vi icke i julas förkylda ungefär samtidigt och alldeles på samma sätt? Äro vi icke båda nu mycket bättre, (det är väl riktigt sant att du är frisk) men snuvan är qvar? Öfverensstämmer icke våra åsikter och uppfattningar i nästan allting? Och nu sist: Läsa vi icke båda Sigurds Kaleidoskop, och tycka båda, att den är qvick och rolig, ja skrifver vi icke bägge två Carlstad med C? Ja, vet du Vissa, skämt å sido, det ligger  hänförande tanke i det, att hvad den ena tänka o känna, det tänka och känna också den andre, därför tror jag också, att vår kärlek är lika stor.
Hvad jag älskar dig, lilla fästmö! Är det tråkigt att höra det så ofta?
Hos Bergendals var ganska tråkigt i Fredags. Domprosten tycktes vara något indisponerad och kom icke alls in på sådana ämnen, som intresserade mig; talade endast om skatter och dylikt. Jag har nu sett honom fem gånger borta, men förefaller då icke vidare treflig. – Sjöholm har i dag varit uppe hos mig och talat vid mig att jag under April månad skall skola hans plats här i Carlstad vid domkyrkan (ej fängelset), och det gör jag också; får derför 100 kr och det är vacker så.
I går e.m. var Malmstedts och Alma S här, de slogo sig samtliga ner i mitt rum i ring omkring eldbrasan, och jag berättade dom mest om en liten viss person, som jag högligen älskar,  och alla intresserade sig. De bedo mig alla hjertligt helsa dig o säga, att de hade haft särdeles angenämt. Tänk om du hade varit med och suttit bredvid mig? XX
Kommer du ihåg, om du icke skref någon gång till Tante efter nyår? Hon säger, att ditt sista bref var daterat den 26 dec. Farväl nu, min ljuvaste tös! Bed och arbeta, och tänk därvid på din egen Anders.

Anders Malmstedts sjukdom tyckes vara högst …lisk; jag anar hvad det är, och då är det en följd af egna förvillelser. Han skall icke undgå  någon operation, endast en långsam behandling, men är det hvad jag tror, kan han aldrig blifva riktigt frisk; det kan alltid när som helst bryta ut igen. Klokt derföre att han icke gifter sig. Det kan hända, att jag misstagit mig, men jag tro det icke.