Carlstad den 27.2 85

Min ljuvaste älskling!

Ack, hvilken snäll ock rar och söt fästmö jag har! Du kan aldrig tro, huru angenämt överraskad jag blef, när jag fick bref ifrån dig i torsdags morgon. Ser du, jag hade icke trott, att jag skulle få bref förr än i dag. Jag blef så glad ock skulle så gerna velat kyssa dig ock visa dig, hur jag älskar dig. Du vet ju att dina bref äro för mig som oaser i öknen. Hur kan du då sitta och tala om, att jag skulle tröttna på dem, att jag skulle förvåna mig öfver, hur litet förstånd set är i en fruntimmershjärna m.m.m.m. ja till ock med fråga mig, om jag vill, att du skall vända dig till någon annan med ditt hjärtats utgjutelse. Hur kan du fråga så tokigt! Jag vill ingenting hellre, än att du med allt, allt vänder dig till mig. Jag vill vara allt för dig. Du ser, att jag är egoistisk. Äfven då du är nedstämd och dyster, hvilket jag ju icke kan undra på att du ibland är, vill jag så gerna att du utgjuter dig för mig. Så skall min älskling alltid göra. Så fort det är något som tynger dig, så skall du komma ock anförtro det åt mig, ock icke taga med det ock inom bära på det. Så skola vi båda, du ock jag, , hjälpa s åt att taga bort sorgen från det der lilla oroliga hjärtat, åtminstone hjälpas åt att bära dem. Skola vi inte det, älskade? Skall inte den ene gå helt upp i den andre? Ack, min ljuva fästmö, hvad mitt hjärta sväller af glädje ock kärlek vid tanken på tiden, då vi verkligen helt kunna blifva allt för hvarandra, då på hela jorden inte finnas mer än två  människor, du ock jag. Är du mägtig, att så älska?
Stackars liten, som hade en så svår dröm. Jag vet mer än väl, huru sådana der elaka drömmar kunna hänga i hela dagen. Jaså, jag lever i dina drömmar, i min flickas drömmar! Vet du Vissa, jag tycker det är ett herligt lif; det är min högsta stolthet, att jag det gör. Jag vet också en viss ung dam, som också spökar i en nämnd ungherres drömmar, ock det både, när han sover ock är vaken. Särskilt hade nämnd unge herre i dag på morgonen en dröm, som gjort honom hela dagen glad ock kommit honom mången stund att glömma skilsmässan från sitt hjärtas älskling; så nära har han tyckt  henne stå sig, ja han kände hennes kyss på sina läppar, och den kyssen har värmt honom hela dagen. Ser du älskling, jag kan också drömma och vara lycklig i drömmen. Men drömmen blir väl verklighet någon gång, ock då älskade, hvilken lycka. XX!
Tro aldrig Vissa, att det ligger tungt på mitt sinne, att jag gått in i detta stift. Se det så…… en Guds skickelse ock böj dig nöjd därunder. Endast så kunna vi bära de prövningar som Herren vill pålägga oss, ifall han vill, att det nämnda steget skall medföra några sådana. Så ser det visst icke ut nu. Strömstad hade jag aldrig fått, äfven om Pihlbom fått Rom…da.
Stackars min lilla älskade guvernant, som har en så tråkig elev. Om jag hade den der gunstig mamsellen här, så skulle jag läsa lagen för henne, så att hon lärde sig värdera en så älsklig lärarinna som hon har.
Ack, en sådan ” Beslefar”. Om du säga mig, så skulle de få de, hur jag skrattar.
Jag kan icke nu tänka mig dig som Mormor. Tablåerna voro naturligtvis utmärkta , i synnerhet den der med änglarna ock oskulden. Det var en lysande ide, men hvad jag gerna skulle velat vara ”Belsefar”.   
Farväl älsklingen min. Jag kysser hela ditt ljuva ansigte ock tänker på dig ock svärmar för dig både natt ock dag. Din gamle tokiga, men trygge
Anders Niclas