Carlstad den 29.4 85

Älskade, älskade fästmö!

Nu är kanske min älskling både sorgsen och litet smått förargad öfver att jag denna gången dröjt så länge, med bref, men det får hon icke vara. Äfven jag ville inte, att det skulle vara så, men hvad skall man göra, när icke tid och krafter räcka till. Jag har flera gånger haft en sådan lust att skrifva, men inte fått tillfälle till det.
Ack älskade, du upptager så sinne och tankar,  att det egentligen icke finnes mer än tvenne saker, som jag har lust till: det ena är att fantisera och drömma om dig, det andra att skrifva till dig.  Det första gör jag mer än jag borde, midt under lektionstimmarna på Seminariet kommer  jag på mig sjelf med, att hafva mina tankar borta hos dig i stället för på ämnet. Men jag tror att jag glömmer att tacka dig för ditt sista bref; om jag kunde göra det som jag ville. Jag saknar ord för att kunna beskriva, hvad jag kände, när jag läste det. Kunna någon gång mina bref sätta dig i lågor, hvad skall jag då säga om mig. Du är allt en liten skön hexa, som gjutit någon förhäxad vätska in i mina ådror, ty det rinner icke längre blod utan eld. Åtminstone känns det så ibland när jag tänker på min älskling, på våra minnen och på vår framtid. Du undrar om icke jag skulle tycka, att ”Vissa är bra dum”, men hvad skall du då säga om mig, gamla förståndiga karlen, som kan skrifva sådana här galenskaper. Ja, du må säga, hvad du vill Vissa, jag skulle villa hela bref med galenskaper; så älskar jag dig. Och för öfrigt, världen må gerna tycka, att det är galenskap; för oss är det bestämdt den högsta nåden. Ack att alla voro så visa, världen skulle då bestämdt vara mycket bättre. Den högsta visdom är att älska; är det inte så Vissa! Du har fullkomligt rätt, älskade fästmö, då du säger, att den rätta kärleken tändes ögonblickligen som gnistan. Det tror jag också, i synnerhet om jordmånen på något sätt blivit förberedd t.ex. om man förut börjat intresserat sig för hvarandra,  eller man känner ett särskilt djupt behof att gifva åt någon sitt hjärtas skatter, eller ngt dylikt. Träffar tvenne personer under sådana förhållanden tillsammans, då är det gjort i ett ögonblick. Det stod klar för mig, fullt medvetet, första gången jag såg dig, att jag skulle älska dig. Derföre kan jag icke gå in på att jag ”vid återkomsten från ångbåtsfärden var förvånad öfver att vara förlovad”. Tvärtom stod det för mina tankar redan då jag uppe i Tamburen frågade dig, om du hade godt minne. Minns du det Vissa? Hvad jag då tyckte, att du snäste ovärdigt af mig! Du förklarade, att du hade mycket dåligt minne. Men sedan tog du upp frågan igen på ångbåten och frågade hvad jag menade och då Vissa. X älskade, jag kysser dig. Men det jag icke visste när jag friade, det var att vi tyckes vara så fullkomligt skapade för hvarandra. Det har först sedan blivit fullt klart för mig och blivit mig en källa till oändlig glädje och sinneslugn. Nu kan jag tryggt gå framtiden till mötes med min lilla Vissa vid min sida.
Från Näsinge kan jag helsa dig på det hjertligaste. Jag hade några rader både från Pappa och Mamma. Visst är du välkommen till don och mycket efterlängtad. Jag kan icke erinra mig, om jag särskilt talade med dom om, att du någon tid skulle vistas i mitt hem, men hvilken som helst,  så kommer helt säkert Mamma att anse det som en stor heder att få tillbringa dig de första grunderna i hushållningskonsten. Men icke vill du stanna på Näsinge hela vintern, som du tyckes antaga. En liten tid på hösten, anser jag vara alldeles nog. Inte vill min Vissa vara borta ifrån mig, om vi under den tiden skulle göra i ordning vårt lilla bo? Jag hade en liten strid här med dem om samma sak i går qväll. De tyckte, att jag hade tagit till för litet tid, för din vistelse på Näsinge, och Tante önskade, att jag måtte bli litet förståndigare och låta dig vara litet förståndigare också, men se, det sa jag tvärt  nej till. Eller hvad säger du Vissa. Vill du inte hellre vara hos mig och hjälpa mig med bosättningen. Nej, älskade, ingenting skall skilja oss åt längre än nödvändigt.
Farväl, älskade, var glad och förnöja dig i det klara och varma ljuset af vår kärlek. Tänk någon gång på din förhäxade Anders Niclas

De dina helsa. Robert är redan till sjöss.