Carlstad den 31.1.85

Min egen, älskade lilla tös!

Hvad är det nu för tokerier igen! Har du inte nu igen varit krasslig! Var det en ny förkylning, eller var det ett nytt utbrott af den gamla? Är du nu alldeles frisk? Låt mig sanningsenligt få svar härpå. Du får bestämdt hålla dig inne, till dess din snuva går öfver. Hör du, min älskling, du måste vara rädd om dig, men icke pjunkig; annars kommer jag att gå i en ständig oro för dig här i Carlstad. Hade icke ditt bref kommit i torsdags, så hade jag telegraferat. Jag kan icke fördraga sådana der långa uppehåll mellan dina bref. Derför får du för all del laga, (att du är frisk, och icke blott inbilla mig, att du är det. Låt mig nu snart veta, hur det är med dig.
Jag sjelf är alldeles frisk och kry,  till och med min snuva har måst gifva vika, så att jag behöver visst inte den der spetsen, näspärla, att ”icke af sympati lägga mig till med halsfluss.”
Ack, du spektakelmakerska, om jag finge kyssa dig. X . Jod begagnar jag fortfarande, men icke egentligen därför. Att jag tror, det jag behöver det, men ”när man har köpt det, skall man göra slut på det”. Men hur är det, har du hällt i dig din eline, det ålägga jag dig att göra. Jag har törat min flaska. Jag bjöd en dag flickorna hvar sin sked, påstående att det var så godt, och att det värmde så bra, men du skulle sett, huru de grinade, en hel dag höll de på att grina och stånka. Jag tror till och med att de aflade ett heligt löfte, att aldrig mer smaka   ……. . Men det är bäst jag slutar prata sjukdomar o medicin, annars komma visst hela mitt bref  icke att innehålla något annat.
Den bästa medicinen för mig är dina bref. Ditt sista bref gjorde mig en sådan hjärtans fröjd, det röjde en sådan frisk och frimodig ton. Det är rätt min tös, håll modet uppe, men icke blott, när du skrifver till mig, utan ock i verkligheten. Hvad jag annars tycker, det är synd om dig, min lilla älskling, att vara så utan sällskap, ty fru Heyman vore visst bäst, om hon också reste till Stockholm. Har du några goda böcker att läsa, annars skulle jag skaffa dig? Låt mig veta detta. För övrigt gläder det mig att du en tid får hvila ut dig och slippa arbeta så strängt; du behöver det väl. Min, älskade, skulle du en gång orka arbeta i vårt hem? Vid tanken derpå värms hela min varelse. Skönaste tös, hvad jag älskar dig! – Sjöholm skall sjelf sköta häktet; påstår sig göra 200 afskedsvisiter. Mitt förordnande som komminister här visar icke någon särskild bevågenhet från Domkapitlets sida, ehuru jag inte …… tror, att jag der är illa sedd. Fröding hade nog icke hafva hunnit med att både sköta sin egen i Sjöholms plats.
Det enskilda meddelandet, som förmådde Domkapitlet i Göteborg att tillstyrka min ansökan, kom från Bergendal. Domprostens  sista bibelförklaring var ock besynnerlig, jag fann mig derföre föranlåta att gå upp och tala med honom; hade ett ytterst intressant samtal med honom, och i många afseenden instruktivt och uppbyggligt; hyser dock en del egendomliga åsikter, som jag skall tala med dig om en annan gång, som ock om förhållandet mellan Augusta och lidandet. Han omtalade att några familjer här i staden beslutat, att stundom råkas, för att samtala om en del religiösa frågor för dagen, och frågade, om jag icke ville delta deri. Det var ju vänligt o få mig nyttig och kärkommen.
Nyss var Roteln Sari här, hitsänd af Domprosten och frågade om jag inte ville läsa fram läroverkets gossar, emedan icke Wallinder såsom hittills vill göra det.
Jag åtog mig det, det blir mycket arbete, men ock en inkomst på 2 a´300 kr.
Se, min älskling, huru god Herren är, låten oss ödmjuka oss under hans mäktiga hand. Måtte han beskydda och välsigna dig. Sök honom beder din egen Anders.

Skrif snart min ljuvaste älskling.

De dina helsa på det hjertligaste