Carlstad den 4.2. 85

Älskade lilla fästmö!

Jag kan icke fördraga, att låta dig vara utan bref; derföre skrifver jag nu några rader, ehuru det nog icke blir många, emedan jag har ytterst ondt om tid. Det är egentligen för att få gräla på dig, som jag nu skrifver. Tycker du, att du skall låta mig vänta så länge på bref. I hela förra veckan fick ja icke mer än ett bref ifrån dig. Skall du behandla mig på det sättet, ditt lilla spektakel. Jag väntade bref i Lördags o Söndags, så att jag icke jan beskriva det. Hade det inte kommit på Måndags morgon, så hade jag telegraferat. Och det värsta af allt, du tyckas inte i ditt bref hafva den minsta aning om, att du på något sätt förbrutit dig. Hade jag dig bara här, så skulle jag nog på ett lämpligt sätt bestraffa dig, men i bref går det inte för sig. Du får således  prisa din lycka, att jag nu inte har dig i mina klor, ty då vet du, hvad du skulle få Men lofva nu snällt, att icke göra om det igen, och håll sedan också ord, ty ser du, när dina bref dröja längre än jag beräknat, gör jag mig en tid dumma föreställningar, att något hänt dig o.d. Jagmedger, att det är dåraktigt, men jag vill tro, att du inte vill hafva det annorlunda.
Älskade, hvad det gladde mig höra, att du nu är frisk, måtte och blifva fortfarande. Äfven gilla jag fullkomligt, att du nu lata dig allt hvad du kan, till dess flickorna komma. De, åtminstone Gerda, kunde gerna blivit Stockholm hela våren. Men hvad jag alls icke gillar, det är, att jag skall hafva dig der nere på Vårgårda. Jag hade verkligen, hur egoistiskt de än låta, så väl behövt dig nu här hemma, när jag får så mycket att göra. Jag hade behövt dina uppmuntringar, din kärleks värme, och jag hade sjelf behövt, att någon gång få förfrusta mig i de lustgårdarna. Nu är allt så tomt, så tungt mången gång, då jag dag för dag måste sakna mitt käraste på jorden. Du sjelf hade också behövt att få lefva i och inandas den nya luft, som nu blåser i Carlstad. Jag är rädd du rent förfryser och förtorkar i det torra Vårgårda. Det ligger många …….. och fruktbara frön på din vind, som nu här herskar, om än det finns saker, som man kunde önska något annorlunda.
Det första religiösa samtalet är hos Domprosten på torsdag kl. 6, öfver Rom. 8:28-30, om ut……. , ett svårt ställe. Hvilka familjer som skola vara med, vet jag ännu icke. Det är Öfverstinnan Falk som är ”roten” och upphovet. Jag vet inte om Domprosten gör riktigt klok, som ordnar dessa samtal så, som han gör? Först o främst borde inga fruntimmer få vara med,, ty genom de svåra teologistiska spörsmål, som der komma att behandlas, väckas tror jag, endast oro o.d. Vidare stöter han kanske många ifrån sig genom att så samla endast några få familjer omkring sig. Det borde derföre endast varit några få intresserade män, som samlats och diskuterat sådana der svåra saker.
Mina läsbarn kommer jag att börja med nästa vecka; jag vet ännu icke, huru många det blir. Måtte jag kunna redligt arbeta. Sedan jag blef prost hat jag läst med konfirmander ett par gånger; dessförinnan hjelpte jag Pappa i flera år; varit alltid intresserad deraf.
I måndags afton var jag hos Törnblads, Malmstedts och fru Anderson från Christinehamn var der; tråkigt, utom då jag satt enskilt med Malmsted. I går läsafton hos Malmstedts; angenämt. Ännu intet bref från mitt hem. Har du fått?
Min innerligt älskade tös, låt inte väderleken nedslå ditt mod, håll det uppe. Sök den fasta grunden. Farväl, min ljuvaste älskling XX
Ack om du vore hos din egen Anders Niclas

På lördag reser jag nog till Arvika. Får sedan ingen dag ledig. Tänk hvilken saknad jag skall känna. O, ljuva sommaren, måtte du komma åter.