Carlstad den 4.5.85

Min ljuvaste fästmö!

Mitt hjärtas fullaste tack för dina sista lugnande rader, som jag för en stund sedan erhållit. Det gjorde mig så lycklig och glad att finna, det allt i det stora hela stod väl till, och att de der orden, som till en början gjorde mig så orolig, voro framkallade af en något mer än vanligt nedslagen sinnesstämning; detta trodde jag också, sedan jag besinnat mig litet, men du kan aldrig tro, hur mitt hjärta greps af den allra djupaste oro och deltagande för dig, min älskling, strax efter jag hade läst det der brevet, och det var i sådan  sinnesstämning, som jag skref mitt sista bref. Det kanske derföre gjorde starkare intryck på dig än det borde gjort.. Inte skall mitt hjärtas älskling bedja mig om förlåtelse för det du sade mig! Du gör mig en sådan glädje med att öppet meddela mig alla dina känslor och tankar, och för öfrigt är jag nu åter lugn och lycklig. Dock inte alldeles. Jag märkte tydligt af ditt sista bref, att allt står inte riktigt bra till. Min lilla tös, jag är högst förargad på dig, derföre att du inte kan sköta din helsa ordentligt. Du har bestämdt gått för tunnklädd ut i den här bedrövliga vårluften. Jag går ännu i min vinterrock och finner den icke vara för varm.. Men du har helt säkert gått och snobbat i den der regnkappan ock på det sättet förkylt dig. När skola fruntimren blifva förståndiga, och i synnerhet min lilla fästmö.
Ack, Vissa, i andra afseenden vill jag visst icke, att du skall vara så ”förståndig”; men i fråga om helsand vårdande vore det i hög grad önskvärt,  om du kunde tillväxa i ålder i vinter
Jag förstår nu, hvad du i det der brevet menade med., att vi skola försöka att vara ”förståndiga”. I det afseendet har du rätt Vissa, att ”förstånd” är nödvändigt, bara det icke går så, som du frukta i sista brevet,  nemligen att förnuftet flyga sin kos, när vi bara råkas. Ock dock Vissa, huru lyckliga äro vi icke då! Dock, vi skola vänta, till dess vi få den lyckan i hela sin fullhet. Ljufvaste älskling, mitt hjärta klappar af den sannaste kärlek för dig. X Emellertid känner jag nu ett sådant innerligt medlidande med min lilla älskling, att hon inte skall vara riktigt frisk. Att det der otyget inte kan gå för sig på ett hyggligt sätt.
Vissa, Vissa, om jag nu hade dig i mina armar,  huru skulle jag då icke taga dig intill mig och småprata med dig, så att du åter kände dig nöjd och glad. XX
 Dina vägnar köpte jag till födelsedagsgåva åt Sofie en liten eau de Cologne-spruta med slang, så att man kan spruta på sig sjelf. Men flickorna skickade den, mig ovetande, såsom present från mig och dig! Det var icke alls meningen, men jag kan icke säga, att jag tycktes illa om det, ty det är ganska roligt att få gifva presenter tillsammans. Eller hvad tycker Vissa?
Allt som påminner om, huru nära vi stå hvarandra tycker jag är förtjusande.
Öfver allting på jorden älskade fästmö! Du vet icke, hur jag älskar dig! X Nu måste jag säga dig farväl, ty tiden är inne att springa på Seminariet.
Min ljuvligaste älskling du sitta djupt inom mitt hjärta hos din egen
Anders Niclas

Skicka mina predikningar vid tillfälle, ty det är flera som begärt att få låna dem.