Carlstad den 6.6.85

Min ljufvaste, högt älskade fästmö!

Har du väntat på bref? Är du litet nedslagen öfver att du icke fått något? Inte har jag just dröjt öfver tiden, men, emedan jag visst, att min älskade väl behövde, kanske särskilt denna vecka, all den uppmuntran hon kunde få, hade jag verkligen tänkt skrifva redan för ett par dagar sedan, men  intet lämpligt ögonblick har erbjudit sig.
Det har denna gång varit ett ovanligt hinder, nemligen ett oavbrutet fästande. I Torsdags var Tantes födelsedag och då fästade vi hela dagen. Det började med ett blomsterprydt frukostbord, hvarefter fruntimmerna begåfvo sig till flickskolan, för att der övervara afslutningen. Derifrån togo de med sig flickorna Malmstedts, hvarefter vi afåto en liten frukostmiddag, bestående af sparris samt födelsedagskaka och vin. Derefter var jag bjuden på en gentil middag hos Komminister Randel, 4 rätter mat och  3 sorters vin; och sedan den var slut gick jag till Malmstedts, dit också Montanarna voro bjudna på qvällen.
I går fredag var examen och afslutning med gosskolan och efter dess slut en vräkig middag hos Biskopens. Häraf ses, att man fått tillräckligt af mat och dryck dessa här dagarna, men litet tid till brefskrifning.
Så mycket mer har jag tänkt på dig och saknat dig. Vet du, att jag aldrig kan hafva riktigt roligt på sådana der tillställningar, om jag icke har dig med mig eller vet, att jag får träffa dig, när jag kommer  hem. Jag vet icke alls, hvarpå  det beror, men så förhåller det sig verkligen. Din bild manas då ändå tydligare fram än annars och tomheten blir större. Det beror väl till en del derpå, att lifsandarna då börjar, och …….. af ett älskadt väsende i samma mån ökadt; del beror det nog på att, då man sjelf ha roligt, vill man så gerna, att den man älskar, också skall känna samma glädje och få deltaga deri; också torde själens strängar vid sådana tillfällen  blifva känsligare. Nog af, orsaken må vara hvilken som helst, så har jag dessa dagar längtat mera efter min älskling, efter min lilla Vissa, än jag kan beskriva. Ock hur har hon haft det under denna vecka? Har hon tänkt på sin fästman, den det oefterrättliga presten? Har du varit riktigt rask och kry? Det säger du aldrig något om.
Tänk hvad dagarna gå långsamt Vissa! Tycker du icke det, älsklingen min? Det är ännu 14 dagar qvar, tills friheten blir vår. Jag vet att på förhand, att dessa dagar komma att gå med s-väskgång. På samma gång jublar mitt hjärta öfver, att det icke är mera qvar. Hvilken sommar skall icke sedan följa! Måtte den Högste hålla sin hand öfver oss, att ingenting måtte störande inviska på vår glädje; men måtte vi också på ett sätt njuta af vår lycka! Tänk Vissa, snart hafva vi varit förlovade ett år! Hvad det är underbart att tänka derpå! Allt står så lefvande för mitt minne! Men det märkvärdigaste af allt är, att jag kunde vinna en sådan qvinnas kärlek. Jag trodde verkligen, att jag icke egde magt att uppväcka en verklig kärlek. Och så vann jag dock en qvinna, och hvilken qvinna sedan! En qvinna i detta ords skönaste och fullaste betydelse. Mitt hjärta är fullt af glädje i tacksamhet. Nu hr jag funnit mitt mål; jag  har kommit till ro och stillhet, måtte jag nu kunna göra min älskade qvinna riktigt lycklig under de år, som det förunnas oss att stå vid hvarandras sida. Herren håller sin skyddande hand öfver oss.
Du kan tro, att nu har jag det ledigt och bekvämt. Högst obetydligt att göra. Bara att skrifva predikningarna och skönt är det. Jag skall just nu börja min aftonsångspredikan till i morgon. Vädret är det vackraste man kan önska sig. Allt utom och inom mig är skönhet och harmoni.
Farväl min älskade, du lever ständigt i tankarna och hjärtat hos din egen
Anders Niclas

De dina helsa på det hjertligaste, och många andra, hvilka jag just nu icke kan minna mig.