Carlstad den 7.2.85

Högt ärade fröken = högt älskade fästmö!

Härmed får undertecknad i djupaste underdånighet framställa och förfråga, huruhvid Ni, min fröken glömt sin allra ödmjukaste tjänare, ty jag vill väl tro, att inte något annat ändå  värre, såsom sjukdom eller något ändå värre (hvilket skulle göra mig mycket orolig) ligger till grund för det högst märkvärdiga sakförhållande, att jag under förra veckan erhöll ett, summa ett bref, i måndags, - och det oaktat jag något fortfarande skrifver regelbundet och i onsdags avskickades det sista brevet, ehuru detta genom min ”jungfrus” försumlighet kom att afgå med aftontåget, ehuru det var färdigt till morgontåget, under det min kära Tante, som väl på papperet, men ej i verkligheten riktigt kan eller vill uppgiva sin förra ställning, under en kort tid erhållit tvenne långa, innehållsrika bref, hvilkas innehåll jag få öfrigt blott delvis fått veta.
Jaha min bästa Vissa, svara mig på alt detta; det var ett långt syndaregister. Jag har ock en angenäm lust att gräla på dig, och jag är fortfarande högst dyster öfver, att hafva blivit på detta sätt tillbakasatt,  och jag skulle vara riktigt ond, om jag icke trodde, att du ändock något litet tänker på din fästman. Men tycker hon, att det är snällt, att så behandla sin fästman. Har min älskling inte någon stund öfver till ett par rader till mig?
 Jag har i dag så mycket att skrifva om, att jag får skrifva i telegramstid. Haft bref hemifrån; mycket tyst i hemmet: Emmy och Ester varit 8 dagar på Wettelanda. Mamma ville, att vi skulle varit hemma. Pappa några dagar så illa sjuk, att han trodde sitt slut nära, är dock nu mycket bättre. Dyberg återkommer som adjunkt. Alla överförtjusta i min lilla Vissa och bedja om tusen helsningar till dig. Pappa ber mig säga dig, att ”älskligare hustru kunde jag ej önskat mig”.
Af tidningarna i dag ser jag, att Kung. Maje. Bifallit min ansökan. Måtte nu Herren gifva mig ock oss båda kraft att skicka oss i detta stift och gifva välsignelsen åt vårt arbete. Sök Herren!
I morgon är jag af Biskopen kallad att assistera vid prästvigning af kandidat Magnusson och Qvick. Kan sålunda inte resa till Arvika. Vi ha också haft bref därifrån, att morbror är så förkyld och Sofi är så skral, att de helst sågo, att jag uppsköt min resa. Får nu se, när det kan bli.
Jag har ännu icke börjat men mina läsbarn, vet ännu icke ens, huru många det blir, om det blir ens några.
Regementspastorsbeställningen sökte jag icke, ty dels fann jag, att jag var för ung, dels fick jag veta, att så många tänkte söka,  mycket mera meriterade än jag, att jag icke kunde hafva den allra ringaste utsigt. Af dagens tidning ser jag att de sökande är 10, deribland , Segolsson, Weiner, Berggren, Thure Petersson, Fröding, Rystedt m.fl. Häktet sökte jag, ehuru jag visst få de flesta af dessa till medsökande. Mina utsikter här i Carlstad är således icke lysande. Men kom ihåg: Förliten eder icke på ……. , de kunna intet hjälpa. All eder omsorg kastas på Herren.
Låt oss icke hafva några näringsbekymmer min egen älskling, som jag tycker dig hafva i ditt sista bref till tante. Han som föder sparvarna och hör korpungarnas rapande, han skall nog också gifva oro, stackars sparvar vårt dagliga bröd.
Jag är vid godt mod och lemnar allt åt honom. Gör så du ock, min outsägligen älskade lilla fästmö.
I torsdags var andaktsstund hos domprosten. En hel del folk der, de flesta kände jag icke. Hultmans, Christenssons, Thorelius, Dahls, Fru Lagerberg, Sjöstedts m.fl.. Vi samtalade öfver Rom. 8: 28-30, men  domprosten undvek noga att djupare inträngande i detta svåra ställe; allt gick ut på ren uppbyggelse, sålunda ingen diskussion öfver religiösa frågor som jag hade tänkt mig det. Bön och psalmsång började  och avslutade. Sedan en enkel smörgås. Det hela gjorde på mig, som aldrig varit van eller ens sett sådan andakt, det märkligaste intryck. Jag kunde icke sjelf läsa Guds ord  den qvällen, dock fick jag då höra sådant, som jag hade nytta af. Jag vet icke ännu om dylika sammankomster äro i allo att rekommendera.
Nu min egen ölsoling, farväl. Du eger mitt hjärta; hur dröja du då så att låta veta något från dig, min dyrbara raraste tös, du glömma mig väl icke. Må Herren bevara dig till kropp ock själ från allt ondt.
Tänk på din egen Anders Niclas