Carlstad den 8.3.85

Outsägligt älskade fästmö!

Min älskling, du får denna gång bokstavligen endast några rader. Men det är mig omöjligt låta bli att skrifva, ty der är nu ganska länge sedan jag fick sitta ock småprata med min egen flicka. Jag har riktigt ondt utaf att jag icke skrivit förr, men det har varit alldeles omöjligt att få tid därtill. Dessa rader rafsar jag ihop, strax efter det jag stigit upp, en stund innan jag skall gå till kyrkan. Jag har nu på morgonen legat i fantasier och svärmat för en viss ung dam, som jag håller mycket kär, ock jag måste säga henne, hur mycket jag älskar henne,  och hur hänförande det är att tänka på, när jag en gång verkligen får kalla henne min. Du har nog rätt, Vissa, det ”temat” blir visst för oss aldrig utslitet; åtminstone längtar jag alltid lika mycket att få höra om det igen. Men hör du lilla älskade fästmö, du sätter mig alldeles gör högt, jag är rädd, att,  när du lär känna mig på närmare håll, så kommer din hänförelse att svalna, då du finner, att jag icke alls motsvarar den föreställning, som du gjort dig om mig i din fantasi.  Älskade, akta dig för det! Haf inga avgudar, ty avgudarna krossas en gång, och då står man der dubbelt tom med sina gäckande illusioner. Men är det fråga om att älska, då kan min flicka vara vis om, att hon är omfattad med hela mitt hjärtas kärlek. Ack du lilla hjertetjuf, du har tagit mig med båda händerna, ock nu eger jag mig icke sjelf längre. Dock, jag spjärnar icke emot att vara fånge. Var bara alltid en snäll fångvaktare.
Min ljuva tös, hvad det skal blifva herligt att få träffa dig till Påsk; det det är snart icke mer än tre veckor dit. Haf tack för den eldiga breflappen ock det derpå följande varma brevet; båda voro mycket efterlängtade och väntade. Det är märkvärdigt med dina bref, ty när jag läser dem, så sjuder blodet i hela min kropp, och hade jag då dig i närheten, så tror jag, att jag kramade  dig ihjäl. Nå, nå, jag får väl handskas varligt med min svagare hälft.
Jag har varit borta en hel rad af qvällar med Tante och flickorna, och det är det, som hindrade ock störande inverkat på min tid. I tisdags var läsafton hos Mots; ganska roligt, vi läsa en väl skrifven och intressant roman. Doktor Claudius (a propos …. , så kan jag lätt förstå Handelstidningens missnöje med Claudiarne. Den historiska belysning som Kristendomen der får, kunde naturligtvis icke behaga den kristendomsfientliga tidningen.
I onsdags voro vi hos Troilis; någorlunda drägligt; Tante Troili har en mycket stor respekt för mig, och har nu lagt bort att  så mycket lägga sig i dina angelägenheter; och det är bra, ty jag vill aldrig hafva någon närmare beröring med henne; dt är en mycket ytlig qvinna. Deremot tycker jag mycket bra om majoren och äfven om Hilda. Alla helsade dig på det hjertligaste. Jag träffade Öfverstlöjtnant Falk på Kristineberg, men visste det icke förr än efteråt. Det skulle annars varit rätt roligt att givit akt på honom, som jag har hört mycket talas om.
I torsdags voro vi och Anna Louise Ahlgren hos flickorna Haak; ganska roligt.
I fredags var sammankomst hos Christmans. Jag tyckte mycket bättre om denna än om den sista. Det gick nu så sansat till väga. Vi talade om syndaförlåtelsenock Nya födelsen, och delvis var diskussionen mycket lärorik, tyvärr är det nu nästan slut på dessa, sammankomster, ty domprosten, som återkommit från Stockholm, har blivit ordinerad att gifva sig till,  södra Europa och reser snart.
Jag skickar dig Emilias verser från ett par betydelsefulla tillfällen i somras. Jag behöver väl icke närmare nämna hvilken, de hafva väl i lika friskt och oförgätligt minne hos dig som hos mig. Ack, den sommaren! Hvad jag är tacksam för den tiden.
Farväl mitt hjärtas älskade. Du vet inte du, hur högt du är älskad af den Anders Niclas .

Sedan jag redan lackar och förseglat mitt bref, fick jag höra, att bref ankommit från Arvika med underrättelse om, att du fått reda på den der ”affären”,  som jag gjorde häromdagen. Min Tante hade nämnt att låta detta blifva  bli en överraskning för min älskling. Jag skulle varit stolt öfver att få vara den förste som visat dig det. Nu kan inget hjälpa, att min önskan blivit om  intet, ock nu tanker jag väl, att min älskade fästmö gläder sig vid tanken derpå; ock det kan ju vara så bra det. Du kan aldrig tro, hvilken vacker uppsättning … . Något mer säger jag icke nu. Tante hade skrivit om det till Arvika, utan att bedja  flickorna tiga med det för dig, och de hade genast satt sig ner och underrättade dig om det, så att förbudet därifrån kom för sent. Jag hinner nu ej mera. Du kan aldrig tro, huru det är förtjusande att draga ihop litet smått till vårt blivande bo. Ack du älskade varelse som har gjort hela mitt lif en annan läggning.
Farväl, tusen kyssar från din Anders.