Carlstad den 8.4.86

Min kära älskade Vissa!

Ändtligen fick jag då bref i afton. Du skall veta, att jag så der halft om halft hade väntat några rader redan igår qväll. Här är så tråkigt efter dig; jag leds alldeles förskräckligt efter dig, och jag tycker, att tiden nu går så långsamt mot förr. Förr hann jag aldrig med någonting, nu tycker jag mig icke hafva tillräckligt att göra för att fördriva tiden. Dock är jag glad öfver att så är, ty det bevisar, hur oumbärlig du blivit för mig, och jag hoppas, vi blivit för hvarandra.
Det gläder mig att du är kry, bara jag kunde tro dig riktigt på dina ord. Jag har lära mig att icke vara alltför godtrogen i det afseendet. Jag hoppas emellertid innerligt, att du måtte krya riktigt till dig i Arvika. Men det säger jag dig, du får icke låta Hilma förleda dig till att ligga ock prata om qvällarna. Hon skall sofva godt, hör hon det älskling! X. Spatsera också duktigt, men gå inga ärenden, i butiker m.m.
Ingenting af vigt har hänt, sedan du reste. Lars Larsson hade varit ute på Risäter i Söndags och sett på Svea samt åkt efter hem till stationen för att prova henne, hvarvid hon sin vana trogen hade skyggat  några gånger. Sedan skref han ett , för resten hyggligt bref, i hvilket han bjuder mig 100 kr för henne, ty en häst med sådana olater vore icke mer värd. Det var ju nästan oförskämt. Den Svea gör mig mycket bekymmer. Icke fick jag henne såld i går. Här var nemligen icke alls någon hästmarknad. Någon ko köpte jag icke heller, ty det vara bara gödboskap inne. Brand och Gaja fick jag emellertid försäkrade för tillsammans 800 kr, sedan jag förgäves sprungit till veterinären ett par, tre gånger. Han prisade hästarna. Mina karlar hade igår ett mycket svårt väglag, de anlände derföre ej hit, förr än half 12 f.m., då jag ej längre väntade dem. Vid 6 tiden reste de tillbaka med Olsson och en del saker + dom som du gjort i ordning. De voro således icke hemma, före långt fram på natten. Lycka var, att vi hade så vackert väder här i går.
I morgon afton kl 7 är du jemte den öfriga seminarie…. Bjuden till Bergendals på supe´. Jag antager, att du icke kan komma. Åtminstone har jag sagt det till Bergendal.
Förargligt att Fredrika skall kläda sig så dumt. Det får du vänja henne af med.
Lampan skola vi naturligtvis skicka upp till Arvika. Det var mycket snällt af morbror att vilja hjälpa oss med den. Skulle det vara någon skavank på den, så kan Ni ju låta bleckslagare i Arvikalaga det.
De båda sista nätterna har Tante sofvit bättre och känner sig visst något kryare, men måtte visst vara orolig, ty hon skickade efter Doktorn i e.m., och han skref naturligtvis ett långt resept…… igen. För öfrigt hade han visst sagt till Anna, att hon icke vore så sjuk, som hon sjelf trodde. Dock är hon naturligtvis rätt krasslig.
Du skall icke nu längre skrifva ”Herr Pastor” på utanskriften, utan Herr Komminister. ”Se det är det som gör skillnaden så stor på en polack och en spanjor”
Jag grufvar mig för, att det icke är mer än tre veckor till jag skall hålla min inträdespredikan. Väl om det vore öfver
Jag har lyckas övertala Lind att taga timmarna 8-9 på de Lördagar, som jag under Maj månad måste resa ut till Risäter.
Elfven har icke fullständigt rensat än. Nu har jag pratat om för dig allt hvad jag vet och litet till. Skrif snart till mig. Jag längtar så mycket efter bref och behöver dem så väl i min ensamhet. Det är nog tråkigt ändå. Farväl, älskling, god natt och dröm om din egen
Anders Niclas