Carlstad den 9.5 85

Min Vissa, älskade fästmö!

Nu får du endast några slarfviga rader, ty det är icke långt till tåget går, och jag vill, att du skall få detta bref i qväll. Ack att jag kunde inlägga hela mitt hjärta i dessa rader, men det är omöjligt, ty det kan aldrig med ord fullt uttalas, hvad jag känner. Jag älskar dig, det är nog, och därmed är allt sagdt. Nu längtar kag endast efter, att få visa dig detta och visa dig, hur högt jag älskar dig. Men jag måste betvinga min längtan, ty ännu återstå långa 6 veckor, och gåfvo jag nu min ”åtrå” efter dig, älskade, lösa tyglar, så skulle jag aldrig härda ut. Deföre är det endast en och annan stund till det om qvällarna, som jag försjunker och drömmer, och låter min själ gästa hos min älskade. Men, egendomligt nog, min tanke gå oftare tillbaka än framåt; Jag njuter mera af minnet utaf de ljuva stunder vi får vara tillsammans än utaf hvad som komma skall; ehuru äfven  detta uppfyller mitt hjärta med jubel och glädje.
Ack ja, Vissa, när vi blivit förenade för att aldrig mera skiljas! Tro du icke, jag tänkte på det den 1 Maj. Låtom endast undergivet böja oss under det!
Jag träffade härom qvällen på en bjudning hos Ramströms Fru Myrin, och vi talade naturligtvis om dig, så finner jag dem tråkiga och sitter då bara och tiger. Som sagdt, ”lilla Lotta” och jag hade en mycket angenäm konversation, och hon förklarade att i medio eller slutet af nästa April, så vore hon säker, att något viktigt skulle hända. (Kan du förstå hvad? XX) Hon tycktes sålunda hafva reda på våra framtidsutsikter, och det icke blott hon ensam, utan hela Wermland, tycker det. Hon ville nödvändigt vara med om att – sticka brudtäcket. Vissa! XX. Är det icke herligt! Jag kysser dig, min älskade.
Jag är nu så nöjd och glad, när jag vet, att allt står väl till med min älskling, och att du är rask och kry. Lofva mig nu bara att vara försigtig min lilla tös. Begagna något inunder den der vårkappan. Här är ännu mycket kyligt och mycket få och svaga tecken till någon vår. Men man får väl vara nöjd, då en sådan väderlek i Maj skall vara välkommen för landtbrukaren.
Jag sjelf är fullkomligt frisk och känner mig just icke så trött. Jag har ej heller så särdeles mycket att göra. Af de 7 predikodagarna i Maj låter jag Fröding predika de tre, och det skänka mig mycket ledighet.
I morgon skall jag predika aftonsången, så att då blir jag alldeles ledig; Randel håller samtidigt sin inträdespredikan. Ock för öfrigt arbetar jag med stor glädje; ; det gäller ju oss båda, ock du  kan tro, att det ligger en bärande kraft deri, utom det, att jag går i min kallelses vägar. Det är mig ock en glädje, att många vilja …. Ordet, då jag förkunnar det, ehuru en arbetares gerning icke bedömmas därefter. På andra Söndagen hade jag Grefvinnan Mörner till åhörare.
Du vet väl, att det inte blir något af med våningens borthyrande till Domprostens, de hafva låtit avskräcka sig af fruktan för att rummen skulle vara kalla. Bra roligt var det. Kan du förstå det, Vissa; icke blott derföre, att det var den gamla våningen. Emellertid var det bra, att afslaget icke utgick ifrån Tante. – Tante har haft ett mycket vänligt bref från Westerås, fullt af vackra saker om dig, fullt rättvist föresten. Gerda kommer nog att resa.
Heymans äro allt några lustiga kurrar. Sitta de och pratade om, hvem af flickorna, som löjtnanten tycker. Då är det icke mycket bevänt med kärleken. Dom håller sig gerna i det fördolda. Älskade, du är min och jag din. Må det så alltid förbliva. Herren vare med oss båda. Förglöm ej din egen
Anders Niclas

De dina ock alla bekanta helsa.