Näsinge den 10.7.89

Älskling!
Jag sänder dig här några rader med Andreas Hofgaard, som nu reser härifrån till Strömstad. Resan gick bra, men var ytterligt tråkig, i synnerhet de 4 väntetimmarna i Mellerud. Magen höll sig ganska bra. I Ed stötte jag tillsammans med Fahl och hans Far, broder och en hel bråte systrar. Jag hade just icke förut observerat dem. Gubben i synnerhet tycker jag särdeles om. Regnade duktigt, överfarten till Halle mycket kall och våt och blåsig. Det gick dock bra. Bröllopet mycket lyckat, muntert och okonstladt. Men en erfarenhet har jag gjort, och det är, att jag icke  vidare reser några städer, utan att min lilla tös är med. Du kan aldrig tro, hvad det var ledsamt att resa hemifrån och lemna dig qvar.
Icke heller har jag här haft så roligt, som jag skulle haft om du varit med. Emellertid, bröllopet var icke tråkigt. Sylvander, Wettergren och en fru Rhodin, agerade värdfolk, och skötte sig ganska bra. Jag höll tal till deras ära. Kort men kärnfullt. Här äro ett par fröknar Lörqvist från Göteborg, af hvilka den ena spelar fiol; den andra piano, särdeles väl och behagligt. Mycket njutning! Jag kommer att plåga dem mycket. Du skulle varit med!
Här voro många i går, som frågade efter dig, äfven ett par personer, som jag gerna skulle velat, att du fått träffa, men det var nog bäst, att du stannade hemma, icke mindre derföre att du icke var riktigt kry, när jag reste. Du hade stått ut med allt det buller, oväsen och obekvämligheter, som nu råder här. Det blir väl bättre, när en del af ungdomarna fått ge sig iväg. Måtte det ske, ju förr dess bättre. Bara jag får behålla musikanterna qvar. Fahlarna komma, väl dock att stanna ett par dagar: Puh! Du har väl fått Anna till dig? Sköt dig väl, min lilla tös! Du får alls icke vara skral, när jag kommer, som väl kommer att ske nästa fredag. Ni måtte väl fått regn i Vermland. Här har fallit rikligt med regn.
Farväl älskling. Jag kysser dig. Din egen
Anders