29 maj 1887

Kära Vissa !

Tack för brevet i morse och för, att du vill se oss. Säkert kunna ni ej svara derom. Jag för min del, vill nog gerna resa, men dels har benet i synnerhet flere dagar varit dåligt, så jag har haf ut gå, dels vet jag ej om det är värdt resa bort,  då säkert ställa till besvär för sig.
Ja, få se hvad Mamma och Gerda säga. Till Alma skrifver du väl.
Till Josephine har jag redan skrivit, väntar nu på bref och det skall bli roligt se, hvad hon svarar. Sedan kanske något kan bli bestämdt för sommaren.
Så grufvligt …. För flickorna att du kom till Arvika. Hilma skref om, huru gladt överraskade de blefvo, då du kom.
Nej, kära Vissa, det går ej att skriva! Jag ville hjärtligen tacka dig för ditt vänliga bref, men det går så dumt att skriva.
Jag är alltid så obestämd och vet ej, hvilket är bäst att bota sig med stillhet eller rörelse.
Tusen helsningar till Anders. Mamma ämnar just skriva och tala om att P. Jonson och herr F varit här. F. Skulle tänka på saken sade han, ”innan han kunde göra något bud”.
I går sände Mamma ritningarna på gården till P. J