Karlstad 27.12.1886

Käraste Wissa!

Mycket ha vi tänkt på er under dessa dagar och mycket ha vi väntat på bref, men som intet tycks komma, skrifva vi ändå.
Tack, käraste Vissa och Anders för Jul-Rosorna! Det är alltid så roligt ha någon att se på och läsa under helgdagarne. Många vackra julklappar fick jag, så när öfverenskommelsen om små klappar skall hållas vet jag ej. Icke hölls den då i år! Af Mamma och Gerda kanske du vet, att jag fick mycket trefliga tofflor, äfven att jag fick en trikåkofta af Mor, vidare fick jag brosch, brefpapper m.m., halsband af Gerda. Från flickorna i Arvika, en förtjusande ....kofta snarlik din, en utmärkt vacker servettring af Sofi, halsremsa af Hilma samt G- och jag gemensamt ”Julqvällen”, ”Ett bondbröllop” samt en liren dalkulledocka. Af Morbror fick jag tidningen ”Soll” samt ”Aus eller Herren Länder” af Morskowski, hvilka du ju känner till. De äro förtjusande vackra och nätta tycker jag. Efter eget val fick jag encirkelpenna af Moster Ottilia. Nu har du hört allt hvad jag fick - skall bli roligt se dina och Anders!
Dagarna före jul voro förstås temligen bråkiga i synnerhet var Gerda trött, men på julafton voro vi rätt bra i ordning och vår julafton var ganska treflig. Bra besynnerligen var dock att fira julen här nere, men det är ju förfärligt dumt att så fästa sig vid blotta tanken - här ha vi det ju mycket bättre än deruppe.
Sedan vi ätit middag kommo Malmstedts för att önska god jul, vi höllo då på att kläda granen  och ställde sedan i ordning julbordet, innan vi gingo i julbönerna, Gerda och jag. Mamma var för trött utan stannade hemma. Du kan ej tro så genom tomt och ledsamt det var denna julbön. Ingen predikan , blott sång, säng af fru Westin och deremellan läste presterna vexelhvis från altaret bönen och bibelspråk. - Ack jag kan ej säga, huru genomledsen jag var och alla, som vi träffat, ha tyckt det samma, och att det mera passade för teatern än kyrkan. Så mycket högtidligare och vackrare var der i julottan, då kände man igen sig och kände sig hemmastadd i sin kära kyrka.
En liten stund efter det vi hemkommit från julbönen, ringde det, och hvem inträdde om ej Söderhjelms. Jag blef så förvånad och så glad tillika, ty de sågo så genom snälla och ........
ut. och kaptenen har fullkomligt vunnit mitt hjerta, så enkel och hjertlig var han, Fru S har alltid varit det. De hade också varit i kyrkan med barnen och ville derför blott titta in litet för att önska god jul.
Förmodligen har Mamma skrifvit om detta och om allt annat jag skrifver, kan jag tänka, ty vi ha minsann mycket att tala om.
Tänk hvilket härligt julväder vi haft, det bästa man kunnat önska. Kommen ni öfver älfven nu?
Jag tänkte på en juldagsmorgon då vi reste i väg till kyrkan.
Biskopen är allt en hederspascha som predikar nyårsdagen i Ullerud så att Anders får en söndag fri ! - Jag hoppas han tycker om det.
Jag tyckte Marie sade, att det skulle bli middag samma dag på Mölnbacka, annars kanske ni kunnat komma in då under nyårshelgen. - När Hilma kommer är ännu obestämt.
Klockan är mycket, emedan vi i afton varit hos Malmstedtsa, så brefvet blir nog sömnigt. Fast Gerda slutat skrifva är hon omöjlig att få i säng. Hon sitter för närvarande och räkna ”kortlek, vänskap, hat” på åtskilliga namn. Hon började med Oskar Hagender, Dagmar Rodin. Som du ser af tidningen, blef det verkligen något af ”af folk ...... den gången”. Men hvad hon har för smak, förstår jag ej.
Hos Malmstedts var det ganska lifligt. Emilia och jag spelade förstås och Anders läste upp det han skrifvit på sin öfversättning. Anders är rätt kry och munter och borta nästan hvarje dag.
Alma S. ha vi sett mycket litet till. I morse reste hennes far till ......
Nej, nu bäst sluta, jag har minsann pladdrat nog länge.
Helsa Anders hjertligt och skrif snart till din syster
Anna

Malmstedts tackade för kortet och Moster Ann-Louise bad helsa, då hon Anndagen var här.