Arvika d 18 Juli 1885.

Då det lider till den tiden då du skulle hafva besvär att mottaga de omtalta penningarna så skriver jag nu för att säga dig att jag idag afsände till Louise ett par lappar för att på minna hyresgästerna att tiden är inne att betala, kanske kan det väcka deras slumrande samveten.

Huru har ni mina kära vänner mått sedan vi sist hörde utaf eder? Jag tänker ofta på eder och tänker huru ni hafva det, ni ha dock säkert full sysselsättning med eder brölloputstyrsel, och promenader emellanåt. Att här varit både trevligt och lifligt kan du nog förstå, och att ungdomarna hade herrliga dagar här. Det vackra vädret har ock gjort att många utfärder till sjös kunnat företagas, så att de hemkommit framemot 11 då de tagit iland i en vik och bestigit bergshöjden ”klefva”, derifrån det är utsigt både åt Glafsfjorden och Elgöfjorden. Sedan hade de spisat en förträfflig medhafd aftonmål och voro vid hemkomsten mycket upprymde. En annan gång voro de ute i sundet, då de landstego längre bort än vanligt der de hade utsigt både öfver kyrkviken och stora Glafsfjorden; äfven då hade de aftonmål med sig. Nu har Anders B-n fått ögonen öppna för Wermlands naturskönhet och utsigten vid sundet sade han var det vackraste han hittills sett. Oftast är det endast Hilma och de fyra ungdomarna som äro ute derför att min bror har haft så oerhört mycket att göra hela tiden tills nu de sista dagarna. Han har både nästan dagligen gjort längre eller kortare resor och derjemte haft så mpnga svårare operationer så att han säger att under hela hans praktik har det aldrig varit så.

Jag har ej varit med, dels därför att jag är för harhjertad och blir trött af att vistas ute 4 a 5 timmar på vattnet, äfven tyckte jag att det var nog många på båten ändå. Det jag varit med om är en rodd till Wiksholmen, en hel dag vid Brunnsberg, dit vi alla, utom Sophie förstås, reste med 9 tåget och hemkommo kl 8. Wädret var gudomligt likasom naturen och jag hade ej ledsamt fastän jag ej var med på en 4 timmars tur på Wermelva, derifrån de andra hemkommo stolta öfver några uppdragna gäddor. Jag roade mig under tiden med middagslur, kaffedrickning, samspråk med banvakthustrun i hvars trefliga stuga vi tagit in, och, hvad som bordt vara hufvudsak, att sy på tofflor som Vissa skulle gifva Anders på hans födelsedag, och med hvilka isynnerhet Sophie och jag något måst hjelpa henne för att de skulle hinnas med. Det oaktat hade hon den förtreten att ej få dem hit ifrån Skomakar Noren innan hon reste, så att tofflorna kunna ej i anseende till den sena postgången förr än flera dagar för sentt, detta var mycket påkostande.

Den sista stora utfärden var i tisdags då bror Otto på 3 timmar förhyrt en stor präktig ångbåt Nordstjernan då vi foro på den vackra Glafsfjorden ända ner till Stafnäs kyrka der vi måste vända emadan ångbåten skulle göra sin ordinarie tur till aftonen. Då vi voro på hemväg öfverraskades vi af att det bars fram en hög glacepyramid, med ty åtföljande bakelsefat. Du skall veta att de fått conditoriet i Arvika göra många både prydliga och vackra godsaker. Förtjusnigen blef allmän och det var hart nära att vi ätit oss sjuka det var riktigt tilltaget af det goda.
Det var så genom ledsamt att Sophie ej kunde vara med på denna färd som i flera år varit hennes egentliga förlustelse, detta störde i någon mån vår glädje under denna i allt öfrigt så serdeles lyckade färd. Thorsdagen reste de 4ra till vår stora saknad, och ledsamt var att de ej vid fullt godt courage. Gerda hade i flera dagar haft en orolig mage och Anders hade ett par dagar haft ont i en tå som gjorde att han linkade så jemmerligt, men i går qvälls kom ett fullt tillfredställande brefkort deraf vi hörde att de första afton varit på Oscarshall och då de skref skulle fara till Frognesätern. Ha de idag varit på Ångbåt lär de nog fått gunga.

Igår voro vi hos Sahlins, tillsammans med Adelskölds o Ugglas, med dem var och en ung fr. Rydberg som varit läskamrat med Therese Uggla, Prosten B-n med dotter, Rector Borgström, Magister Bågenholm, Löjtnant Fleetwood, en herr Hoffsten. Professor Sahlin är hos dem, äfven dottern och mågen lector Boetius med deras 2 små barn, der var ganska trefligt.

Jag får visst knappt utrymme att skrifva om ett uppdrag jag ville be dig uträtta om ej har för bråttom. Wissa hade ej medtagit sitt notalbum som hon lagt ned i en lår som står i tamburen. Den är full med böcker och diverse skräp så det blir nog besvärligt plocka upp detta. Hon trodde att albumet låg på botten. Det värsta är att jag aldrig fick reda på hvar nyckeln till låren är, bed Lovisa om nyckeln till lilla nyckelskåpet, så torde den vara der, se annars efter i kakelugnsnisherna; finns den ej kan ingen hjelpa det.

Hilma ber Lovisa köpa 2# nötat kött af samma goda sort a’ 50 öre #, bed att Everts sätter upp det på Hilmas räkning. Bed äfven Lovisa någon dag gå upp till Hanna Pallin och hemta ett paket som hon skulle bära till Nora Törneblad. Nu har jag kluddat så mycket så jag förbjuder dig att låta någon få se bedrövelsen.

Helsa på det hjertligaste till alla de dina både från flickorna och din gamla besvärliga Augusta Montan.

Anders är väl nu återkommen från sin utflykt?