Käraste lilla Wissa!

Du kan veta att det svider  i mitt hjärta att veta dig sjuk och ej vara i tillfälle att sköta om dig, Gud vare ditt beskydd, jag kan ingenting bättre göra än att öfverlemna dig och oss alla åt hans ledning, han styrer väl med oss.
Huru skall jag få dig att vara förståndig och tillräckligt rädd om dig.
Nu vill jag blott på det  innerligaste bedja dig: ligg till sängs så länge det visar sig det ringaste tecken till blödning, när detta upphör så ligg klädd alldeles stilla en vecka åtminstone innan du försöker att gå något. Lika försigtighet måste iakttagas efter en misslyckad resa, om ej mer, som det går sin naturliga gång.
Har det ej nu varit annat än, en vanlig reglering så är det lika nödvändigt att vara försigtig. Bemanna dig därför med tålamod och lugn och tänk på den oändliga glädje du får känna till slut om allt går väl.
Är det Guds vilja att denna  gång edra förhoppningar gå om intet så äro nog du och din käre Anders undergivna och glada att äga hvarandra, och vänta på bättre lycka nästa gång.
Då nu Gerda kommer med  Anders måste du låta hon nu gå allt hvad du annars går, men som hon ej är mycket van och ej mycket tilltagen så säg henne tydligt och klart hur hon skall göra i början, hon vill så gerna göra hvad hon kan för dig.
Nu farväl min älskling, Gud välsigne och bevara dig beder af varmaste hjärta din egen älskade Mamma.