Käraste min Wissa!

Då jag nu slutat min ……… till Anders vill jag och skrifva några ord till dig.
Jag har väntat på Wettergren hela qvällen för att få bref och helsningar, jag vill ej skicka detta innan jag fått höra om det är något som bör svaras på.
Då jag talar om Wettergren vill jag nämna något som jag tyckte var ledsamt, då Malmstedts i går voro här …… ….. fram något som han hört om Wettergren, men det är bara dumt att nämna det, men slutligen kröp det fram att Mamsell Falk och hennes liga hafva tyckt så mycket om att höra Wettergren i kyrkan, men det kunde de ej nu sedan de hört hur han går och promenerar i skymningen med den unga flickanStirgler, hon som är förlovat kort, så nu kunna de ej mer gå och höra på honom.
Min första tanke var att på ett vänligt sätt säga honom detta, men kanske tycke ni det bättre att Anders gör det. Jag tycker så litet om alla smygvägar därför tänkte jag på att göra det, men Anders gör det nog bäst.
Jag tycker det är så ledsamt att veta då förtalet smyger omkring någon, huru det vara må. Nu säger jag ingenting derom så länge.

Den 3dje:

Jag skickade bud till Wettergren för att få höra ifrån eder. Ja så att vi nu återfå Gerda, det blir nog lifvande för oss att få hem henne igen. Jag tycker det är så andligt länge sedan hon reste. Hon har väl fått hjälpa dig äfven sedan du blef kry, det gör henne så godt få röra på sig. Det blir så rigtigt roligt att få reda på eder, genom bref blir det så litet.
Är du nöjd med Emma, och hur trfs Anders med henne? Det intresserar mig mycket att höra. Äfven som huru kor, kalvar och lamm ungar må; måtte nu inte Augusta vara för välvillig mot dem.
Wet du jag är så missnöjd väfven , den blir så smal mot hvad jag beräknat, så jag tror ej den blir dubbelt så bred som ……….. . Jag har tappat bort målet på den, låt Gerda få det med sig så jag får visshet om eländet.
Alma har nyss varit här och bad Gerda välkommen hit igen. Tvärt måste jag sluta. Din tillgivna Mamma.