87.08.21 Arvika

Käraste lilla Wissa!

Det voro bra tomt för mig att resa hem utan att få på någon dag helsa på eder i edert lilla trefliga hem.
Derför skrifva jag nu för att säga att jag troligen uppenbarar mig på tisdag, får bero på om Thomasine kommer med eller ej. Hon har skrivet att hon skulle stanna öfver här den 22, måndag, då vi på tisdag skulle resa tillsammans, hon för att få äta middag på Risäter.
Denna sednare del ha så gjort upp här, emedan hon på bortvägen sade något om att det skulle vara roligt få helsa på hos eder. Jag satte min resa i sammanhang med Thomasine därför att det vore roligare ha sällskap, men det är vid denna plan den svårigheten att vi då skola  upp så tidigt och det är jag inte mycket lifvad för.
Troligast är att jag komma ensam torsdagsafton och om T-e för tidens skull kan göra något Risäters besök  är bättre för henne att resa från Carlstad så slipper hon den långa väntan i Kil.
Detta är litet krångligt att få ihop och allting känns så ovisst.
Anne reser visst ej från Marstrand förr än den 26 och stannar kanske ett par dagar i Göteborg så henne  jan jag nog inte invänta på Risäter, der kan jag nog inte stanna längre än ett par dagar.
Jag tycker jag nu behöver komma hem det är väl något jag kan få göra. Det ser mörkt ut att kunna ställa för Ottilia, och den tanken att hon skall skickas till fattighuset plågar mig för närvarande mer än allt annat.
Snälla Wissa, har du något  smör, endast till bordsmör, och något tjog ägg att avyttra så behöver jag sådant men om du ej har något nu så kan jag nog få därhemma.
Wi tycka alla att det är så längesedan Gerda reste, bed henne du från mig att hon skrifver till någon här; jag hoppas att hon mår bra. Jag som såg huru flickorna pysslade om henne ända in i sista stund, tycker allt de kunna få ett ord till tack för god sommar.
Det är en vemodig känsla  då man skall skiljas från dem som velat göra allt för att bereda trevnad åt en i så lång tid, men jag har ingen ro att stanna längre om jag ock, som de sägo här, inte kan göra något hemma.
Nej nu farväl, det är sent, helsa din kära Anders från mig.
Snart hoppas jag få se och omfamna eder alla mina kära på Risäter.
Din gamla tillgivna Mamma