86.12.05 Carlstad

Kära lilla Wissa!

Då jag i qväll fick ditt bref ångrade jag mycket att jag ej skref i går som min första inlevelse var , jag fick nemde 80 kr från Ekström och hade en viss misstanke att, Anders kunde behöva dem. Jag kände mig helt stolt huru politiskt jag gått till väga och ingen tro att de blivit belåtna  nu om jag ej passat mig.
Jag skref en lapp till E-m, som flickorna gingo det med , därmed jag förnyade min fråga efter de pengar som jag fått i uppdrag att använda, och om inga kunde fås bad jag om ett skrivet intyg att de voro obetalda hvilket kunde vara bra att ha i händelse han gör konkurs, och jag hoppas Anders ej ogillar detta tilltag. Anna hade stort medlidande med honom och tyckte att han både bleknade och rodnade, men han räknade genant upp de 80 kronorna , och glad hvar jag för Anders skuld; Anders sade att jag skulle taga dem i stället för de han fick låna, men eftersom jag ändå inte får använda dem till räntebetalning så kan han behålla dem till Dahlin kommer då allt blir ………………… .
Det blir med eder som med mig , det känns lugnt att veta skulderna minskas, men med de stora räntebetalningarna som Anders får blir det nog nödvändigt att fort föreställa sig att ej göra några nya skulder, heldre ……….. och vänta tills det blir bättre tider.
Jag tycker det är så synd att tänka på  att ni hafva det tråkiga att tänka på  men jag hoppas att ni båda har så spänsliga lynnen  att ni ej bli nedtagna af detta; det gör ej jag en gång som dock aldrig har tänkt på att förtjäna något.
Det är så roligt och alltid lugnande  att tala med Anders om både hans och mina egna bryderier , men jag vill det ej om han ej gör det…………….

RESTEN KORSSKRIVET.