87.06.08 Carlstad

Min kära älskade Wissa!

Jag väntade så säkert att Anders skulle komma in i dag; därför kom jag ej att tänka på att vi kunnat skicka bref till eder för visa att vi komma ihåg hvilken dag det är, och ju längre det  lidit på dagen dess ledsammare tyckte jag det varit att jag ej skrivit. Deremot har vi hela dagen tänkt på och talat om denna dag för ett år sedan, och om hela långa  tiden förut då allas våra tankar voro så uteslutande riktade på eder, och på det vi kunde göra för att bidraga till eder trefnad i det egna hemmet. Mina tankar  ha sanningsenligt varit troget hos eder hela året, så mycket att jag ibland förebrår mig att taga dem ifrån mina andra barn, men förmågan arr göra någor för eder blir dock mindre och mindre och detta känns svårt ibland.
Det har varit ett vigtigt och betydelsefull år för dig lilla Wissa och jag är glad och nästan litet stolt  öfver, att du så rigtigt på allvar satt dig in i dina nya plikter, men stoltheten deröfver är jag ej vördig bryr mig om, ty jag har nog ingen del deri, utan det är nog din snälle förståndige Man som hjälpt dig därmed. Helsa Anders så hjertligt fån mig, han vet nog att jag önskar honom samma lycka och allt godt som jag önskar  för dig, och jag vet att ej af edet är nöjd med sin lott, utan att den utan att den andre är del äfven. Gud välsigne eder alltid med det som han finner för eder bäst och nyttigast!
Jag kan ej undertrycka en känsla af oro att du kan ha blivit illamående ; det du sade då vi sutto på berget på söndagskvällen, in gaf mig denna tanke då Anders ej syntes till i dag. Måtte det ej vara så!
Anna är nu rätt kry, rör sig med mera ledighet och talar ej så mycket om sitt onda. Hon väntar med otålighet bref frånsida Thorstensson, hon tycker det skulle vara så bra komma i deras sällskap. Gör ej det vet jag ej hur vi skola ställa.
Jag gläder mig så mycket  åt att få er båda hit till nästa vecka, då måste Anders taga tid på sig att stanna här så länge som möjligt, så att vi få sitta litet i lugn och ro.
Inte var detta mycket att få men för mig har varit ett nöje få språka med dig. I morgon skall Gerda bjudas kaffe på sängen, och få litet klädt på frukostbordet, för öfrigt blir väl ingen annan firning än att vi slå oss lösa från arbetet. Det var för illa att asken från  Arvika ej kom fram till Risäter medan jag var qvar, både krans och tårta voro af så stora dimensioner att debatt det naturligtvis varit ämnadt. Nu gick det er nära förbi.
De fina blommorna voro alldeles oskadade och utmärkt vackra, men en del totalt förstörda. Lådan af skickad den 3 dje och kom hit den 6 te.
I ….lådan däruppe, ligger en liten ögonspruta, tag den med hit är du snäll. Gif och så till Jonas lilla pojke hvad du tycker är skäligt för han var der med trevnad, lovade honom något och vill vara ordentlig.

Nu slut på denna sköna skrivelse. Helsa Anders och må så väl tills vi träffas.
Din tillgivna Mamma