MITT DALSLAND

Dalsland presenterad av Bengt Beckman i Resonans 1983.


Resan till Dalsland 2006:

Den 21.7.2006

...i Karlstad kom vi till den västra bron och den gamla kyrkogården. Efter ett tag lyckades vi hitta gravarna, både Borgströms B2-82 och Montans B2-90. På Borgströms grav vilar hans bägge hustrur, "Kajsa" f. Ullen (1793-1849) och Mathilda Sofia f. Algren (1819-1859) och en dotter i andra äktenskapet Emilia (1852-1853), samt en systerdotter till första hustrun vid namn Anna Ottilia Ullen (1814-1888). Där ligger även mamma och pappa samt moster Lilly . På Montans grav vilar hans hustru Johanna (Jeanna) Augusta Borgström (1823-1911), de hade nio barn, av vilka enligt gravboken fem men sannolikt sju är begravda hos föräldrarna, nämligen döttrarna Hilma Augusta Lovisa (1844-1919), Mathilda Justina (1855-1874), Augusta Carolina 1860-1877), Anna Emilia (1862-1954) och Gerda Hedvig Maria (1865-1934), samt sönerna Eric (1845-) och Carl Ludvig (1853-1856). Sen hittade vi Julia Malmstedts grav A2-53, en av Anna Montans närmaste vänner.

Väg 61 till Brunskog besökte vi kyrkan och hittade till slut vandrarhemmet, Bergamon. Vi åkte tillbaka en bit till Brunsberg , hittade lika Annas teckning den gamla landsvägsbron och så ser den ut nu . En ny järnvägstunneln var byggd och där går Oslotågen förbi idag och den gamla järnvägstunneln är nu full med nedklottrade järnvägsvagnar. Inkvarterade för dagen togs vy från vandrarhemmet mot Brunskogs kyrka . Vi åkte till Arvika och vid torget fanns restaurang Mulan. Arvika Station och torget med Liz Erikssons bronsstaty "Fågelmannen" .

Den 22.7.2006

På väg därifrån besökte vi Berga herrgård och ute på Bergas badudde där Anna var år 1878 och då ritade av kyrkan under renoveringen. Vi hittade exakt stället där hon satt och tecknade både kyrkan och Berga. Två nya flyglar har tillkommit på Berga. Vi åkte vidare genom Edane för att hitta en teckningvy av Anna " Edane 10 minuter " från tåg fönstret, holmen finns kvar . Väl i Arvika besökte vi fordonsmuseum med bl. a. en fin gammal Mercedes, motorcyklar, mopeder och trampcyklar. Vi sökte Jösseforsen och vid Ottebol nya atation ( jfr. gamla stn ) träffade vi ett par pojkar att den gamla landsvägsbron (där dom fikade 1881 som Gerda beskriver) och nu är Jösseforsen uppdammad . Vi besökte Bergsklättern, som Anna tecknat av och så här ser det ut idag. Vi for förbi Gillberga , Nysäter och Håsösknacken med destination Bengtsfors vandrarhem.

Den 23.7.2006

Vandrarhemmet i Håverud är slutstationen i dag. På vägen dit besökte vi Dals Långed och Baldersnäs lada och Herrgården runt om. Parken hade exotiska växter och träd, bl.a. ginko och tulpanträd.

Väl i Skållerud såg vi mitt barndomshem den gamla prästgården med min längd- och höjdhopps- och livlinekastningsarena även mitt fotbollsmål vid uthuset och Ålderdomshemmet intill. Skålleruds kyrka var år 2004 utsedd till Sveriges vackraste. Skålleruds pastorar (felstavad skylt, Bäckman istället för Beckman). Nya prästgården sedd från sjön.

Min gamle vän Kalle Karlssons gård i Anolfsbyn och hustrun Birgitt som bad oss komma in och sätta oss i köket. Tomas fick tillåtelse att fotografera, Kalles tavlor, skrivbord och hurts. Mina systrar Margareta och Lena samt mamma vistades i gästhuset. Granngården intill, numera ett känt cafe, Cafe Fjärdingen med souvenirhus var välbesökt. Vidare till Upperud och Dalslands museum med glasutställning och hembygds prylar och tavlor bl.a. Lis-Beth Claesson. - Inckeckade på Håveruds vandrarhem med utsikt över slussarna.

Upperudsälven är 80km lång, från Vänern upp till Stora Le . Den består av 24 slussar och nivåskillnaden är hela 58m. I Håverud finns det 4 slussar med en nivåskillnad på 10m som avslutas med akvedukten som är gjord i järn och sammansatt med 33000 nitar. Det finns ytterligare en akvedukt i Sverge, vid Göta kanal byggd i betong på 1960-talet.

Den 24.7.2006

Vi började i Kanalmuseet i Håverud och åkte sedan tillbaka till Skållerud. Vi fotograferade utsikten mot Nären, Nästa destination var Dalskog och Kapten Konrad Beurlings Harlängen som såg ut som ett litet slott och där blev vi utskälda av två hundar så in i helvete. Sen kom en tatuerad kvinna ut och sa att hon inte bodde där.Vi fick iallafall telefonnummer till ägaren som skulle komma hem på lördag. Vidare till Färjelanda kyrka och prästgård (nu och ) samt farfar och farmors grav och gravtext. Där fann vi även Nils Ferlins farfars grav.

Vi skulle till Dals Rostock och checka in på Kroppefjälls vandrarhem. Underbart ställe med hög ren luft. Vi fick ett stort rum i hus nummer 2 . Här drevs fram till 1960 ett sanatorium och en av Beckmans familjens bekanta, överläkaren Carl Viktor Saedèn var verksam där mellan 1916-1945.

Den 25.7.2006

Jag badar i Mörttjärn (Kroppefjäll). Vi fick en oplanerad dag tillgogo och vi bestämde oss att åka till Näsinge norr om Strömstad där farfarfar var präst 1864-1914 . Jag har aldrig varit i dessa trakter förut men vi hittade Kyrkan och träffade Ola Emilsson som visade oss TB i sten - prästgården och de gamla gamla anläggningar . Han berättade om den Offerplats och gamla kyrkan samt beskrev vägen dit, och om grytorna vid Lommelanda kulle.. Vi fick nyckeln till Lommelands kyrka och altare. där vi i koret skulle finna en tavla av farfarfar och hans hustru, men icke, den fanns bara spår av den på korväggen.

Tillbaka i Kroppefjäll och vi gick Doktor Saedens runda som är 2,7 kilometer lång och markerad med röda skyltar med dubbelkors.

Rundan börjar vid den Stora Inkörsporten, byggd av kullblåsta trädstammar, vända med rötterna uppåt. På portens krön ser man den uppgående solen och mitt över den dubbelkorset, som symboliserar kampen mot tuberkolosen. - Tennisplanen anlades för de anställda på sanatoriet som nyttjades på fritiden. Vid ena långsidan finns en läktare av sten kallad Åskådartribunen. Här fanns under sanatorietiden en koppartavla med den nationalromantiska inskriptionen : "Stamgymn vore Lingarvets väktare, manliga och vittra idrotters övare, kvinlighets ärare, ättlingars förtrogne och förebild värnlöses vän, vackra minnens vårdare, henkär, vänkär, fornkunnig, trogen sig själv och sin stam, orädd i döden.". Bredvid tennisplanen finns ett antal större stenar som tillsammans bildar ett stort dubbelkors. - På en fristående sten är inhugget namnen på forskare och läkare, vars upptäckter lett till lindring och bot förtuberkolosen : "Främst bland kämpar stodo: Pasteur, Koch, Röntgen, Forlanini, Saugman, Jacobaeus, Brauer, Schmidt, Sauerbruch, Neander. 1918 restes stenarna." - Sen går man ut på vägen och följer den åt höger och efter 80 meter leder en stig in till vänster , upp mot Brattås. I början av stigen står man på Valas storharpa eller, även som den kallades Eolsharpan. Vale eller rättare sagt völvor kallades fornnordiska spåkvinnor, en slags kvinnliga shamaner. Eolus är vindarnas gud i antikens mytologi. En eolsharpa är egentligen avsedd för vinden att spela på. Detta var möjligt under sanatorietiden då skogen inte stog så tät omkring. Mellan stockarna hängde då även metallstänger. De är stämda som ett piano; de vita tangenterna till höger, de svarta till vänster. Stämningen varierar dock med vädret. - På ett klipputsprång står Ekotemplet. Det sägs att man kan framkalla fina ekon från denna plats. - Strax ovanför står det Höga Fyrfatet. Där uppe skulle det tändas eld vid festliga tillfällen eller under något sagospel, då elden på berget, skulle varna folket på slätten om det kom "fiender". - Bortom fyrfatat finns Tingsplatsen och ytterligare en bit bort, alldeles ovanför Eolsharpan, finns ett stenbord gjort av en gammal kvarnsten. I mitten finner man dubbelkorset och årtalet 1936. Forntida hövdingar tänktes hålla rådslag vid bordet medan undersåtarna väntade på tingsplatsen. Tittar man närmare under halva kvarnstenen ser man tre öppningar. De är "kanonmynningar", riktade åt tre håll till skydd mot "fiender". - Följer man stigen tillbaka förbi fyrfatet kommer man till bron över djupa "bergklovet". Innan man går över bron kan man tiita till vänster där en mindre bro finns. Har man tur kan det hända att man får syn på Trollet som brukar stå högt uppe på en klippa utanför den lilla bron. Efter den stora bron kommer själva höjspunkten på Brattås; den Vida utsikten. Vid klart väder kan man se över Vänern ända bort till Kinnekulle eller som det står i Dalslands sången: "Såg du det land som från Vänerns stränder höjer sig sakta mot Kroppefjäll?" - "vet att det landet är Dalsland". - Sen följer vi stigen ner mot sanatoriet, över vägen, förbi de gamla stallarna och vagnslidren, vaktmästarbostaden (torpet Lyckan) och vidare ner på stigen runt tjärnen. Här vid den södra änden hade sanatoriet stora trädgårdsodlingar. - En bit ut i vattnet står Lyckans ö. För att det skulle se ut som en riktig ö lade man för mossa runt det lilla templet. Saeden hade låtit ta dit svanar som ofta höll till på"ön". - Vid stranden mitt emot sanatoriet står ett antal uppresta stenar och ett minnestempel som tillsammans kallas Hansehagen. I Minnestemplet finns oljelampor av järn och utanför står två fyrfat. På högtidskvällar skulle där brinna eldar till minne av bortgågna. Under sanatorietiden användes Hansehagen ibland till fornnordiska sagospel. Det kunde t.ex. handla om vikingarna som kom till templet med sina skepp för att lägga fram offergåvor på de flata hällarna. Saeden lät faktiskt bygga ett litet vikingaskepp som hade sin hamn på motsatta stranden. - Viker man av från stigen och går upp till vänster kommar man till Nålsögat. Det är en trång passage att krypa igenom. Vill man hellre klättra förbi går det bra. Forsätter man på den lilla stigen en bit norrut kommer man tillbaka till huvudstigen. Där passerar man Ödmjukhetens port, byggd av naturen själv med ett jätteblock. - Vid tjärnens norra ände har vi Högfjällskyrkan med bänkar, sångläktare och predikostol av sten. Korset ovanför altaret vakar över kyrkan. Under sanatorietiden hade man här ofta friluftsgudstjänster vid fint väder. När biskopen invigde kyrkan 1921 sade han att han aldrig varit i en kyrka med högre tak än denna. - Ytterligare en bit norrut kommer vi till den stora Draken, även den av stan. Enlgt Saeden skulle denna drake symbolisera "det onda valet", det vill säga människors elaka skvaller och förtal. På en skiffertavla står texten, "Drog drake kring berg, rann giftblad från tand och tunga, stäckte riddarerustning aldrig drakes välde". (Stäcka=hejda, sätta stopp för). - En enkel liten trappa leder oss upp till Offerhöjden med resta stenar och omfattande "hällristningar". Här uppe brukade Saeden, på valborgsmässoafton, hålla sitt vårtal till folket som samlats nedanför. Med mäktig stämma deklamerade han bland annat: "Vaknen, Nordens alla hjärtan ur den långa vinterdvala! Lyssnen åter till de röster som om ägda bragder tala! Vaknen, vaknen upp till livet, I som drogens hårt med döden." - Vi går ner igen och tar stigen till höger. Efter ett tiotel meter tar vi vänster längs en liten äng. På vänster sida av stigen står den märkligt formade Trillinggranen. Troligen en stormfälld gran som efter fallet fortsatt att växa på detta märkliga sätt. - Därefter leder en brant stig upp till Utsiktstornet med sin fantastiska utsikt. Vid klart väder ser man Vänern som sträcker sig utefter nästan hela horisonten. Kinnekulle syns på andra sidan och i söder kan man skönja Halle- och Hunneberg. - En bit norr om tornet är en stensättning kallad Östan åt sol. Under sanatorietiden brukade man sitta här och se på soluppgången. - På stigen tillbaka till sanatoriet kommer man plötsligt ut på en Friluftsscen med bänkrader nedanför, var avsedd för sago- och hembygdsspel. Skådespelarnas "loger" var belägna i det rumsformade utrymme, bakom klippan. - Doktor Saeden har tidigare hedrats med en Byst, men tidens tand har förstört den. De inhuggna årtalen anger åren som Saeden var verksam på sanatoriet. - Tillbaka på sanatoriet finns framför huvudbyggnaden ett Solur från den tiden. - Längre fram finns en springbrunn med ett stolt Monument, rest till minnet av dem som bidragit till byggandet av sanatoriet. - Snöfridsstenen stog framför sanatoriets bårhus som redan för längesen revs. Framför ligger ett granitblock med ord som skulle väcka eftertanke: " "Ty de hårda hjältelivets runor lyda: svärd mot snöda jättar draga, modigt blöda för de svaga, glad försaka aldrig klaga, strida hopplös strid och namnlös dö." (Det är Snöfrids ord till Gunnar, skaldade av Viktor Rydberg) , baktill står inskriftan: "Läkaren lät starke Mod resa stenen år 1923." - Vi slutar vår vandring vid den nyuppförda Minnesstenen med en relief av Saeden. Den är utförd 1995 av konstnärinnan Britt-Marie Jern. / Text:Kerstin Ljungqvist

Den 26.7.2006

Sista resdagen hade vi bestämt att besöka Läckö slott med omnejd, solen gassade och vädret har varit fint under hela resan .

Bengt Beckman 2006

Tillbaka