Huskvarna den 29 dec. 1928

Älskade lilla moder!

En god fortsättning på julen och ett gott nytt år, älskade lilla moder!
Jag skulle ha skrivit långt förut, men vet Moder, vi äro ständiga så dåsiga om dagen efter att vi inte kan samla oss till någonting. Vi lägger oss så sent om kvällarna, det är därifrån hela sömnigheten kommer förstås. Och så tog väl influensan på oss allihop. Det är knappast en enda natt han och Lubbe fått sova ordentligt.
Mottagningarna äro jättelånga och sedan är han på sjukbesök hela kvällarna till sena natten. I går kväll kom dom inte hem förrän över 12 på natten.
På julafton kom det ett olycksfall t.o.m. när vi delade ut julklapparna.
Vi slog ihop doppet i grytan och kvällen till ett enda mål, som vi åto vid 6 tiden.
Alf var ej ledig förr.
Oaktak Alfs stora upptagenhet ha vi det emellertid mycket trevligt. Barnen voro förtjusande rara på julafton. Missan blev förfärligt rädd för julbocken, så hon var inte riktigt sig, själv på aldrig så länge.
Älskade Moder , jag får tacka för Moder så kolossalt mycket för julklappen. Silverfodralet var ju det jag hade önskat mig och fatet - ja jag kan aldrig säga en gång vad jag blev glad åt fatet. Gerda fick sitt fat förut och ag måste säga att jag avundade henne pinsamt mycket. Men så fick ju jag det andra fatet. Och jag blev så glad som jag sällan blivit åt något. Tack och tusen gånger tack. Det var bara alldeles för mycket Moder lilla.
För övrigt fick jag alldeles osedvanligt många och utmärkta julklappar. Av Alf och Gerda en sådan där tennvas som jag köpt åt Moder, dessutom sats brickor att sätta under glas. Gerda gav mig även ett nattlinne, som jag ju så innerligt behövde. Av Lubbe fick jag en förtjusande matpåse i samma ……. Som Anders kudde. Av Karin en vådligt trevlig påse att lägga påsar och snören i, o.s.v.. Moster Gerda hade som alltid utomordentliga julklappar. Jag fick en sällsynt trevlig påse att hänga klänningar i. Seth hade spänstat så vådligt i år. Av honom fick jag en charmant, jättestor italiensk schal (som jag själv valt ut under samvetskval för dess pris), fina tofflor, handdukar och liten portmonnä.
Barnen här hade gjort julklappar som dom var lika förtjusta i som om det vore deras egna julklappar.
Redan i bilen hem talade Brita (som reste vid tåget) om att vad hon skulle ge alla.
På juldagsmorgonen ämnade jag och Alf att fara till ottan i Hakarps kyrka, som började kl. 6. Men det skulle vi aldrig gjort. Kyrkan var till bristningsgränsen fylld av folk, som vid urgångarna där vi hamnade, pratade och skrattade hela tiden. Där fanns inte ett spår av andakt. Prästen var inte heller så ……… värst, när man någon gång lyckades höra honom. Men den gamla kyrkan var bedårande att se på.
Eklunds har varit här en gång. Annars har det inte varit några främmanden.
Moder kan tro att Gerda blev glad åt pendylen. Och Moder kan tro att Alf skrivit verser till den. Gerda sa att hon skulle skicka hem den.
Moder skall inte bli ledsen om Lubbe inte skriver. Hon har verkligen så mycket att göra att de stunder hon är ledig måste hon vila sig. Hon ser mycket kryare ut nu, trots att hon haft influensa före jul. Influensan passerar förebräckligt här liksom annorstädes.
Nu är det bäst jag slutar, ty detta skall på posten före kl. 7. Allesammans ligger mest och sover, utom Lubbe och jag. Ludde sitter och läser inne i Gerdas rom.
Tacka Vera så vådligt mycket för de söta näsdukarna, jag är alldeles särskilt glad i dem för det fina och goda materialets skull. De flesta näsdukarna nu för tiden kan man ju aldrig använda. Tacka också Moster Gerda för den utomordentliga påsen och den lilla fina näsduken. Jag är ledsen att jag gav så dåliga julklappar i år, men jag var så pass sjuk hela tiden att det höll på att inte bli något alls.
Nu måste jag sluta. Hälsa Fadern först och främst och så alla dom andra. Ett riktigt gott nytt år till Er allesammans. Det skulle allt varit förfärligt roligt att få komma hem.
Gott nytt år
Moders egen Eva