Hovsjögård 18.12.77

Käre Bengt,


Trots en som vanligt idiotisk julbrådska måste jag skriva och tacka dej för din stora vänlighet att skicka mej de fina kopiorna av dagböcker och teckningar. Det var kollosalt roligt att få och en fullständig överraskning. Jag visste inte att de papperen existerade. Jag hade så roligt åt inledningen på moster Gerdas dagbok. Hon talar om hur oförståndig hon är, fastän hon är så gammal, just fyllt 16 år.

Stackars moster Gerda, efter nutidens sätt att se fick hon bra lite ut av livet. Bara en massa uppoffrande arbete för att hålla nöden borta från de sina under de värsta åren, när mormors stora förmögenhet var helt försvunnen. Hon fick arbete som handarbetslärarinna vid folkhögskolan i Färgelanda under sommarkurserna, och på vintern hade hon och moster Anna skolhushåll i Karlstad. Min mormor (din farmors mor) var då död, likaså moster Hilma, den älsta av systrarna. Sen fick hon några goda år som föreståndarinna för ett elevhem, för flickor från Lärarinne-seminariet i flickskolan och det passade henne precis. Hon var oerhört omtyckt av sina flickor och gjorde också allt för dem.

1929, efter din farmors död, fick hon pension från Elevhemmet och kom till Färgelanda för att hålla din farfar sällskap. Det kunde varit underbart för moster Gerda (jag tror att hon alltid varit förälskad i din farfar) om inte Selma varit. Men hon pinade bokstavligen ihjäl henne med sin elakhet och sin svartsjuka.

Ja, Herre Gud, Bengt, vilka romaner det kunde bli, smockfulla av psykologi och alla hemligheter i det undermedvetna om Selma och Färgelanda. Moster Gerda dog 1934 i februari. Farmor Louise reste till Schweiz som sällskap åt en faster Justine Montan, född Staaff. Hon stannade där i 2 år. Varför faster Justine bosatte sig i Schweiz är en lång historia, "den Montanska skandalen", som moster Anna fann så pinsam, att hon som annars samlade på varenda papperlapp, som rörde släkten, lät bränna all korrespondans om den. Faster Justine var gift med Wilhelm Montan, en bror till min morfar. Han var hög jurist tror jag, i Stockholm, de levde i ett mycket lyckligt äktenskap, hade en rad barn, ingick i de bästa kretsar, även hovet. En dag hittades Wilhelm Montan skjuten i en variete dansös våning. Mordet blev aldrig uppklarat, dansösen kom i fängelse och där tog hon livet av sig, tror jag. Faster Justine blev helt nedbruten och vägrade bo i Sverige, bosatte sig i Vevey och där dog hon också. Den W som det talas om i dagboken, är äldste sonen Wilhelm, sedemera professor i filisofi eller liknande, en framstående kulturpersonlighet säkert, men urtråkig. De övriga i resesällskapet vet jag inget om, häradshövding Holm var nog från Stockholm.

Dessa kusiner Montan togs omhand efter skandalen av min morfar och mormor och bodde på Jakobsberg, en herrgård utanför Karlstad, som morfar ägde. Moster Anna har skrivit förtjusande barndomsminnen från det älskade Jakobsberg, som jag har i min ägo. Nej, kära Bengt, nu orkar du inte höra mer om släkten och inte orkar du väl läsa min stil heller. Sen jag var så sjuk för 2 år sedan har jag blivit så darrhänt.

God Jul och ett Gott Nytt År önskas dig och Ulla. Och än en gång tusen tack för dagböckerna.
Din faster Gerda

© Bengt Beckman 2000

Tillbaka

Första sidan