Goda Augusta!

Det var mycket omtänksamt och vänligt af dig att genom Sophie Mossberg låta oss höra något från eder efter den förfärliga olycka som öfvergått eder och alla inbyggare i den efter mitt tycke, så trefliga staden. Vi voro så oroliga och uppskrämda, i synnerhet med afseende på din sjukdom, som vi knappast vågade hoppas skulle vara så öfverstånden att ej skrämsel och oro skadligt inverka. Måtte nu ej allt hafva för dig några svårare följder, efter en så stor pröfvning för dig sjelf och många vänner är det ej så lätt att återvinna själslugn. Äfven för din man, som nu får så mycket att tänka på äro vi oroliga. Gud bevara eder, älskade vänner.

Nog hade jag hellre önskat dig en liten gosse, men säkert är den lilla nykomna, såkär för Pappa, Mamma och systrar att en son eller bror ej voro kärare. Du skref ej om hon var döpt, då hon fördes från det hem hon så kort fick vistas i. Hvad heter hon? Då vi ej hade någon aning om att en liten väntades, blefvo vi mycket förvånade men tillika glada att den alltid fruktade stunden var öfver.

Jag gissar att Sophie Mossberg skrifver så mycket om Gullgrufva och våra förhållanden att jag ej kan hafva något nytt att berätta, i synnerhet som tiden förflyter här ganska enformigt, utan några slags förströelser. Vi hafva dock så trefligt äfven deri genom att vara i tillfällighet att visa vänner en vänlighet. För Frederique som väl behöfver stärkas, tror jag att vistelsen här skall blifva mycket nyttig. Det är så ren luft man andas och baden äro så friska och upplifvande. Vi vänta Albert och hans fru i nästa vecka på 8 dagar, besök för första gången. Min svägerska (gift med Överste Ferdinand Staaff, bosatt i Paris) i Paris har hela detta år varit ovanligt svag och flera gånger illa sjuk; man känner sog nu mycket bättre genom en högst egen cur. Hon åker hvarje morgon till ”abattoiren”, troligen namn på slagthus; under hennes dervaro slagtas en oxe, efter hvilken hon genast dricker, om jag minns rätt, ett halfstop varmt blod. Som oxens blod är mycket jernhaltigt, får patienten, vars blod just behöfver jern, detta meddelat på det mest naturliga sätt. Det lärer, blott man öfvervunnit den första känslan af obehag, ej vara svårt, smakar som mjölk, fast tjockt. Det ohyggliga är att se alla de stackars kreaturen omkring sig och höra deras vrålande. Du kan väl föreställa dig hur innerligt jag önskar hennes förbättring. Det är så sorgligt att behöfva frukta att aldrig mer få se henne.

Har du gjort någon närmare bekantskap med eder Biskopinna och med den briljanta Landshöfvdingskan?

Vänliga hälsningar! Inom kort skrifver Tine till Hilma, hon ämnade idag men hindrades af en färd till fäboden för min räkning.

Din vän och syster Justine

Gullgrufva d 15.7.1865

(Den lilla flickans namn var Gerda Hedvig MAria, gifta sig aldrig, blev föreståndarinna för Elevhemmet i Stockholm)