Min gosa Augusta!

På denna dag då detta bref borde kommit dig tillhanda, sitter jag i stället och skrifver det, men hoppas att du derigenom åtminstone visa att mina tankar äro närvarande vid den glada familjehögtiden. Med eder glädes jag öfver eder sällhet att hafva hunnit denna betydelsefulla tidpunkt och önskar och hoppas att I ännu länge måtte äga hvarandra till eder egen, edra barns och vänners glädje. Det ser nog ut som vore min vänskap ej så varm då jag sällan låter höra af mig, men tro, goda Augusta att jag håller innerligt af er båda och hvad din man beträffar, så kan jag aldrig glömma och skall alltid tacksamt den vänskap han visat mig från första stunden jag blef hans svägerska. Jag hade väl ej glömt att skrifva förut i veckan, men vi hafva varit så uppskrämda och oroliga genom frederique Mossberg, just på min födelsedag d 16 Aug inträffade sjukdomen. Hjertkramp som denna gång ”verkade så strängt på hjernan att hon efter en veckas förlopp ej alldeles återfått förmågan att tala”. Brodern Victor föreskref först regim, senare tillkallade vi dr Thollander från Söderhamn. 3 mil till S.Wilhelm reste till Stockholm den 16 så det har varit jag som fått bestyra allt, skrifva till Doktorn o.s.v. Måtte nu vår kära sjukling bli så återställd som vi få begära. Vår mångåriga sammanvaro här på landet har befästat den stora vänskap jag alltid hyst för Sophie och hennes döttrar. Ett kärt besök hafva vi i sommar haft af hela familjen Schenströms och voro de utmärkt vänliga samt funno sig väl hos oss. Halfannan vecka fingo vi behålla dem. Det var ett stort vänskapsbevis af Eva att komma; hon lämnar nu nästan aldrig hemmet. Nästa år om jag blifver så lycklig att få komma hit hoppas jag att Carl och du med så mpnga barn I kunnen medföra äfven skänka oss glädjen af ett besök. Af våra närmaste ären I och Naukoffs de enda som ej hälsat på oss här. Tänk att t.o.m. Ferdinand från Paris gästat vårt hem upp i Norden.

Jag hoppas du nu ej är missnöjd med att din hatt var ofodrad. Med anledning af resan satte jag taft under min men har funnit det alldeles obehöfligt. anske tycker du att din mössa ej såg lätt ut; jag trodde dock att den skulle passa bättre för sommaren än de af silkestyll som falla så snart. Wilheöm har betalat räkningen och kommer väl att taga ut det af Carl.

Jag har äfven idag skrifvit till syskonen i Paris för första gången i år. Jag är derför trött i min hand, slutar derför med varm lyckönskan och innerlig hälsning.

Justine

Gullgrufva d 22 8. 1868