Min goda Augusta!

Tack först och främst för de trefliga stunderna ditt vistande hos oss skänkte
mig och äfven för ditt snälla vänliga bref. Gud ske lof att Du lyckligt och
väl hemkom med din lilla flicka, utan de små älsklingarna vill man ej vara
och ändå, hvilken oro har man ej för dem, under en resa? Att du trifdes
hos slägten gladde mig och äfven att du delar mitt omdöme om den goda Sophie
(Mossberg, f. Montan, M A:s anm); hon har verkligen lärt den ädla konsten att
försaka sig sjelf och lefva för andra. Det är nyttigt och förädlande att se
henne så stilla verka i sitt hus, outtröttlig från morgonen till quällen.

Min Wilhelm är nyss bortrest på nära tre veckor; du kan föreställa dig huru
tomt jag då har, nu sedan ej mer det gamla kära hemmet finnes, der jag
alltid fann tröst och förströelse. Barnen ha alla varit sjuka, lilla Sophie
i Rosfeber, Wilhelm och Justine i svår messling och lille Albert för tänder
- annat hade jag nog skrifvit förut. Justine har blott två dagar gått upp,
men Wilhelm åter börjat sin skola. Han trifs der särdeles väl och har
rigtigt blifvit upplifvad genom sammanvaron med kamraterna. Yrhet och odygd
kommer väl i proportion att ökas fruktar jag, det lärer väl vara
oundvikligt.

Framför min hjertligaste hälsning till Carl, Bröder, barn och dylikt.
Charlotte Möller hälsat vördsammast till Herrskapet båda. En kyss till lilla
Hilma från din tillgifna vän

Justine

Stockholm den 26 Okt 1846.

PS Jag anhåller om min vördnadsfulla Compliment för dina goda föräldrar

 © Bengt Beckman 2001

Tillbaka

Första sidan