Goda snälla Augusta!

Ehuru tiden är ganska knapp vill jag dock med några rader på det
hjertligaste tacka dig för den vänskap och godhet med hvilken du omfattade
oss alla under vårt vistande i ditt trefvliga hem. Länge skall jag i minnet
glädjas åt dessa glada dagar. Allt var så bra, ifrån värden och värdinnan
med deras små till och med gamla Chatarina - (EC Montans hushållerska som
ungkarl. Hon flyttade och tjänade familjen många år. De sista åren bodde hon
i eget rum i huset till sin död. I.O.anm) - med alla hennes väl lyckade anrättningar.
Lekstugan, pannkaksgräddningen, alla dessa förluster omtalas dagligen med
förtjusning af barnen. Framför till Carl vår innerliga tacksamhetsbetygelse
och bed honom såsom råga på all vänskap snart komma till oss med eder alla,
så att vi kunna komma i tillfälle att återgälda er gästfrihet.

Vår resa gick i alla afseenden väl. Jag har nu glömt vad gästgifvaregården
hette, der vi hade vårt första nattqvarter, men jag ville omtala att den ej
var för treflig och att vi blefvo vid misshumör då vi inträdde i en stor,
otreflig sal utan rullgardiner der sängarna voro tillredda. För att trösta
oss skulle vi äta och för första gången framtogo vår matsäckskorg den vi
till vår förvåning funno försedd med så många goda saker. Vi blefvo helt
upppiggade och mycket beprisades den goda faster Augusta när det stora
paquetet slutligen upptäcktes och man gissade hit och dit hvad det kunde
innehålla och fann en så skön äppelkaka, steg förtjustningen öfver alla
gränser och vi glömde alldeles bort att tänka på våra andra missöden. Du
skulle sett min man med hvilken belåten min han delade kycklingarna och vi
tyckte på oss kunde tillämpas ordspråket om stekta foglar som flyga i
munnen. Tack, äfven Augusta för denna angenäma suprise och om din omtanke
för oss i sista stunden. Vår egen rökta skinkbit den blef emellertid
alldeles bortglömd och föraktad och har i förargelsrn begifit sig till
Stockholm.

Lördags middag kl 1/2 1 anlände vi till Ringaby och blefvo vänligt och
hjertligt mottagna af fru Heykenskjöld. Öfversten var sjuk.

Söndag morgon begåfvo vi oss derifrån till Arboga och tillbringade tvenne
timmar hos Sundblads. Hedda syntes lugn oaktadt sina stora bekymmer och Han.
den styggen, är alltid hygglig att tala vid. Sedan Agnes bröllop har jag ej
sett Hedda och det var för mig en stor glädje. I Köping gjorde vi ett besök
hos en släkting Borgmestare Boseus der vi, ehuru klockan var öfver 3 måste
äta middag. Äfven af dem rönte vi den största vänlighet och jag erfor en bra
glädjande känsla vid tanken på all den godhet för hvilken jag under denna
resa varit föremål. Kl. 9 på aftonen voro vi på Jakobsberg och jag kunde ej
annat än stanna quar litet då jag visste att Schenströms gerna ville behålla
mig och min man gaf sin tillåtelse. Wilhelm dröjde till tisdagsmorgonen och
reste landsvägen.

Måndagen var ett så gement väder och trött var han äfven; dröjde således
oaktadt all brådska. På måndag reser jag på Ångfartyg hem med barnen. Vi
hafva haft en ryslig storm och mycket regn så att vi jemt setat inne hvilket
dock ej plågat mig emedan jag tycker bäst om stillhet. I dag skiner solen
och vi hoppas på bättre tider.

Schenströms och barnen hälsa eder hjertligen och tacksamligen. Framför till
Carl mina vänskapsfulla hälsningar och förlåt att jag i hast sammanrafsat
mitt bref. Det skall blifva bättre nästa gång. Kyss de små flickorna.

Din tillgifna vän

Justine Montan

Jakobsberg den 29 Aug 1850

 © Bengt Beckman 2001

Tillbaka

Första sidan