Goda Augusta!

Den nyfikenhet med hvilken ett stort från Carlstad ankommet paquet öppnades förbyttes i en angenäm öfveraskning af den vackra mattan som jag dock omöjligen kunde tro var ämnad mig förrän jag läste ditt bref. Jag kan ej tacka dig som jag skulle vilja; gåfvan är ju ovärderlig då du sjelf och din goda syster förfärdigat den men goda Augusta, jag blygs att ni för min skull gjort er en sådan möda. Jag fick ju aldrig göra något för er ty edra besök på Eklund voro allas vår glädje och medförde endast trefnad, ej besvär i något afseende. Emottag emellertid min varma tacksägelse. Måtte det ej blifva för långt till ditt nästa besök hos oss, jag längtar att få visa dig huru väl mattan pryder sin plats; i början kommer jag dock att känna oro hvar gång jag ser en fot nalkas den; den borde endast vara att se på. Jag har äfven att tacka för två bref, de äro så välkomna; vår sammanvaro denna sommar närmade oss hvarandra och jag tyckte att vi alltis skola kunna hafva ämnen att språka om. Lilla gossen, om hvars namn öfverlades ända tills dess prästen kom blef slutligen kallad ”Pher Ferdinand” efter morfar och den lille gosse jag mistat och bror Ferdinand. Jag var i stort Qual, ty vi voro alla mycket böjda för ”Carl Ferdinand” såsom varande vackrare och passande för farbror Carls skull.

Justine Montan

Stockholm d 30 Okt 1851

(Justines andra barn Per Edvard, född och död 1839, 4 månader gammal)