Goda Augusta!

Huru många sorger har du ej, goda Augusta, genomgått sedan vår sista
sammanvaro? Då hade jag nyss förlorat min älskade pappa; ditt vänskapliga
deltagande i min sorg visar huru djupt du skall känna dina egna, tro äfven
att vi kännt dem. Måtte jag få höra att din vördnadsvärda mor nu befinner
sig bättre. Dina små flickor är jag rädd för blifva stora innan jag får se
dem; våra barn växa hastigt upp.

Några nyheter från stora verlden har jag ej att förtälja, vi äro emellanåt
på en och annan soupee, men lefva för det mesta med en mindre krets
förtroliga vänner. Inga gemensamma bekanta hafva vi från hvilka jag kan
hälsa.

Hjertlig hälsning till din mor och många kyssar till de små älsklingarna.
Mina barn hälsa så mycket.

Din tillgifna syster

Justien Montan.

Stockholm d 4 mars 1849.

(Augustas mor hade redan 1846 fått hjärnblödning, blivit bättre, men men
försämrades och hon avled den 7.8.1849. I.O. anm.)

 © Bengt Beckman 2001

Tillbaka

Första sidan