Goda Augusta!


Det är verkligen ledsamt att nödgas börja en brefväxling med att bedja om
förlåtelse i synnerhet då man fruktar att ej kunna erhålla den; så är det
dock nu med mig. Måtte du ej vara så ledsen på mig, som du kan ha skäl till.
Många orsaker till min långa tystnad kunde jag visst förebära, men samvetet
viskar, att ingen är riktigt giltig och därföre är det bäst att helt enkelt
erkänna mitt fel och bedja dig förlåta mig. Min ursägt (ganska dålig) är
att jag ej oaktadt föresatsen hvarje postdag kommit mig för att skrifva och
mycket förhindrad har jag verkligen varit genom min barnpigas 2 månaders
långa sjukdom, hvilken föranledt göromål och bekymmer, då de båda äldsta
barnen, i synnerhet flickan, flere repriser varit sjuka för mask. Goda
Augusta, låt mig hoppas, att du ännu hyser för mig samma godhet, af hvilken
jag under vår allt för korta samvaro rönte så många prof och skänkte mig ett
synnerligt öfverseende. På det hjertligaste får jag tacka dig för de
trefliga stunder jag tillbringande både i ditt forna och nuvarande hem. Vår
förhoppning att i någon mån kunna återgälde eder godhet och få emottaga eder
hos oss, gick i år om intet, men vi önska och skola söka öfvertala Carl, att
snart skänka oss denna glädje.

Jag fann vid min hemkomst min lilla Sophie utmärkt rask och snäll och är hon
Gudskelof så lugn och tyst, att det rigtigt synes det att hon är frisk; då
toiletten göres, höjer hon någon gång sin röst till mindre behagliga ljud;
eljest är hon ovanlig. De andra barnen äro nu äfven friska, men hålles af
det elaka vädret och de öfver all beskrifvning smutsiga gatorna inom 4
väggar, då de alltid äro vid mindre godt humör.

Stockholm har haft och har ännu nöjen af alla slag, i synnerhet musikaliska
att erbjuda. Jag har dock ej profiterar deraf; en gång blott hafva vi varit
på spectakel och sågo Taglioni dansa och den dansen var a la Taglioni.
Nu har jag ej mer att skrifva om, du måste öfverse med mitt i många
afseenden slarfviga bref, men under dess författande hafva störande tankar
på ett om onsdag tillämnadt herrfrämmande infunnit sig. Wilkelm har sin
intimaste vän en Häradshöfding Ros från Dalarne i staden och vill se tillika
med honom sina andra vänner och bekanta. I följd deraf skall jag i morgon
bittida ut i det trefliga väglaget och köpa mat. Det är ej det bästa att
tänka på.

Nu farväl goda Augusta, framför min vördnadsfulla hälsning till dina
föräldrar samt många hjertliga till Carl. Jag vågar ej bedja om att snart få
bref, men längtar dock höra om du förlåtit din ångrande och tillgifna vän
Justine Montan.

Stockholm den 6 Nov 1843

PS. Wilhelm som ämnade skrifva till Carl, men blef hindrad, ber mig hälsa
Carls sednaste bref kommit honom tillhanda och att han ombesörjt den deruti
omnämnda brandförsäkringen. Adieu.

(Marie Taglioni, dotter till balettmästare Filippo T. var sin tids
berömdaste dansös (1804-1884) som dansade i de flesta av Europas huvudstäder
och väckte överallt en fullständig Taglionofeber. Enligt uppgift präglades
hennes dans av "ädelt behag, lyriskt vemod och genial enkelhet". I.O anm)

  ©Bengt Beckman 2001

Tillbaka

Första sidan