Goda älskade Augusta!


----- Den sorgliga underrättelsen om din älsklings bortgång bedröfvade oss djupt.. Stackars min goda Augusta! Måtte Gud gifva eder styrka att bära denna sorg! Endast! Han kan här trösta. Ju längre vi lefva tror kag dock vi inse att de ärö lyckliga, som fått gå förut, oförderfvade, oskyldiga. Bittrare tårar gjutes dock öfver de lefvande än öfver de döda. Det gjorde oss så stor glädje då vi förra året fingo underrättelse om din lille gosses tillfrisknande, så mycket mera oväntadt och smärtsamt träffade nu denna förlust. Hälsa din Carl innerligt. I eder kärlek till hvarandra finnen I säkert tröst. Det är i sorgens stunder banden fastare tillknytes. Det sorgliga ämnet för mitt bref tillåter mig ej att tala om något annat. Mången gång har jag under de tvenne sista åren knotat och funnit det hårdt att hela mitt hus och särdeles de yngre nästan jemnt varit plågande af frossa, nu finner jag hur otacksamt det varit. Gud har ju förskonat mig från sorger och förluster. - Jag vågar knappt lova att snart skrifva, men vill det så gerna om jag kan hoppas att dermed skänka dig någon liten glädje.

Din deltagande och tillgifna Justine

i januari 1856.

(Frossan, som Justine ofta talar om i sina brev är malaria, som ännu kring sekelskiftet förekom i vårt land, inte minst i Mälardalen. Rosen von Rosenstein beskriver i sin , i mitten på 1700-talet utkomna lärobok i barnsjukdomar, mycket ingående frossan, dess olika yttringar och dessutom dess behandling med Kinin.)