Landeriet Jacobsbergs Historia efter Anna Montans nedteckning.

Enligt "gamla papper", rörande staden Karlstad, är veterligt att en framstående köpman i Karlstad vid namn Jacobsson på 1700-talet varit bosatt på Jacobsberg. Antagligt är att han låtit upföra byggnaden på en bergplatå invid Hammarsjön.

År 1827 inköptes, - av arvingarna efter överstelöjtnanten vid Värmlands jägare, N.F. v Lagerlöf - landeriet Jacobsberg av Emanuel Poignant, lantmätare i Karlstad, hög frimurare, K.V.O.. Död 1841. -(Nils Lagerlöf var Superintendent i Karlstad 1741 till sin död 1769. Hans barn adlades med namnet von Lagerlöf. Släkten v L. utdöd.

Emanuel Poignant gifte sig 1829 med Karin Ifvarsson, prästdotter från Kila. Fru Poignant innehade stället till sin död 1858. - (enligt uppgift 1934 av dotterdottern fröken Erica Noreen i Sunne trivdes familjen gott på Jacobsberg).

Jacobsberg köptes därefter av E.C. Montan. Färgeri- och Klädesfabrikör, Brukspatron (ägde aktier i Mönbacka bruk), ledamot av direktionen för Wermlands Provincialbank, Wermlands Enskilda Bank) 1853-1872, ledamot i Hamnstyrelsen 1865-1873, död 1873.

Familjens sommarbostad till 1865, då den vid Karlstads stora brand flyttade dit och Jacobsberg var bostad året om till år 1870 eller 71 - (då familjen flyttade in i egen nybyggd gård V. Tg. 3.) - Familjen trivdes där utmärkt. Min mor stor blomstervän, barnen hade en nätt lekstuga med egna små land, krocketplan anlades m.m. Hemmet gästfritt med många gäster av släkt och stadsbor. Trädgård hade helt visst funnits långt förut. Under Montan-tiden utvidgades och förskönades den (enligt utsago).

Efter min fars död anmälde sig ingen annan köpare än Nämndeman Nilsson, f.d. bonde. Nilsson högg ner träden, förstörde den nätta trädgården med alla astrakaner, Rosenhäger m. fl. äppelträd, härliga päron, jordgubbar och bärbuskar och gjorde åker och äng av allt.

Vid besök på Jacobsberg 1932 tycktes, som det enda som återstod från långt förflutna tider, var den stora , förfallna syrenbersån t.v. om uppfartsvägen och några förvildade körsbärsträd åt sjösidan till.

Jacobsberg låg på 1870-talet och därförut vid Hammarösjön. Landgången med ekan i vassen intill låg de år, då vattnet var som högst, ungefär där den stora bilvägen till Hammarön nu går fram. Utefter staketet längs sjön gick en väg med små bersåer här och var, litet förvildade, med delvis bräckta trädgårdsmöbler ( minns fler taburetter, utseende av hopfällbara träslåar, grönmålade). Vid denna väg såg jag f.f.g. en akelej, blekskär, förtjusande! Mellan denna väg och bergplatån, där byggnaden låg, gråstenshällar med små fördjupningar här och var, passande att bada dockorna i ( ofta vattenfyllda) (mindre lämpligt för deras tyg och sågspånskroppar) och till mycket annat roligt. Där i skrevorna fick man ock plocka, vår och sommar, ²hartassar², violer (luktlösa), styvmorsblommor, gul sedum m.m.

Utanför kökssida av huset en rund kulle med 4 buskgrupper. Om jag ej minns orätt sattes majstången på midsommarsfton upp på denna kulle och säkert minns jag , när Mor Anna, en mörklagd fyllig kvinna, Lill Gustafs hustru - (Lill Gustaf kallad till skillnad från Stor Gustaf, en ovanligt lång, trygg dräng och kusk) - stod och slog takten med foten, klappade i händerna och sjöng en känd värmlandsk polska: "Ett och Två, Tre och Fyra Fem, Sex å Sju å åtta, Nie Tie Tolv; å Trettan Fjortan Femtan Sextan och Sjutton, attan nittan Tjuguen" under det långpolskan gick runt kullen. Vi barn, pigor och drängar med hustrur och barn i en lång rad. Skulle tro att "folket" denna kväll inbjöds att äta gröt.

(Nils, E.C. Montans "högra hand" och Kristin. Deras barn August och Marie. Sommaren 1933 träffade Gerda "Marie" , gift med folkskolläraren i Fjällbacka).

Bakom denna kulle ett par gråstenshällar, den främre med ett hål i, så pass stort att en grov käpp doppsko kunde stickas ner deri. Djupet var ej stort. Min mor berättade, att en dag kom fru Emelie Noreen m.fl. barn, till Jakobsberg för att uppliva gamla barndomsminnen och blev så glad att återfinna just detta hål i berget. Vid besök i Jakobsberg 1934 voro alla berghålar borta, d.v.s. överväxta med gräs - som numera (1930-talet) är vanligt på "sommarnöjen".

Nämndeman Nilsson köpte Jakobsberg 1873. Jakobsberg (ägts eller) bebotts av Kakelugnsmästare Björkmans dotter och måg. Senare Handlanden Bäckström, Herrhagen. (som gäst och jaktkamrat hos C).

Genom köp kom Jakobsberg i Collvinska släkten. 1905 ärvdes landeriet av Läroverksadjunkten Kurt Collvin, Kristianstad. C. med hustru , tre barn och hembiträde ha allt sedan dess rest upp till Värmland och har Jakobsberg till sitt kära sommarnöje.

"E.C. Montan köpte Landeriet Jakobsberg av Poignants arvingar , Herrar E. Poignant, C.H. Vallroth och E.A.Noreen att tillträda d. 25 mars 1861. Köpeskillingen R. R-t 17.000

1861 Juli lagfartskostnader 254,85

1861 Dec. nybyggnader och reparationer 4,440,43 1862

Dec. nybyggnader och reparationer 1,304,72

1865 nybyggnader och reparationer 500,00".

Efter den stora branden i Karlstad 1865 lät Montan inreda 3 rum på vinden, första året bebodda av husvilla. Ej släkt eller närmare vänner. Vet ej vilka de voro. Sedan användes rummen av familjen själv. - En ägolott på vägen till Svinbäcken hörde till Jakobsberg.

För sina arbetare i fabriken och dess familjer ordnade E.C. Montan med bostäder på skilda håll efter branden, tills deras legotid var förbi. "Fader Anders" en trotjänare, som jag (A.M.) minns honom en gammal, krokig och tystlåten man med en ofantlig stor skärm på sin mössa, fick fri bostad och fritt virke m.m. "till döddar", inneboende hos någon av statfolket. I staden inackorderad i gårdskarlens familj. Han blev mycket gammal innan han dog en stilla död år ?.

När jag nu på 1930-talet på väg till eller ifrån kyrkogården ibland sneddar över vår gamla f.d. gård, går in genom N. Strandgatan och ut genom porten åt V. Torgg. och ser åt förstugufönstret utanför rummet, ser jag ofta gubben för mig, där han låg i sin säng och hostade och spottade och tyckte nog det gjordes litet för att glädja honom. Mon mor tittade ju till honom då och då och såg att han ordentligt fick det han skulle ha.

Dr. Per Clarholm är född i sängkammaren på Jakobsberg. Fru Collvin berättade sommaren 1934, att fru Amelie Clarholm från Sommarro en afton 1860 kom på besök till Jakobsberg. Fru Amelie sjuknade emellertid - och hastigt nog såg blivande lasarettläkaren dagens ljus i familjen Montans sängkammare, det nordvästra rummet.

Kommentarer:

Per Olof Clarholm föddes 12.7 1860 och blev så småningom lasarettläkare i Karlstad 1898 och överläkare på kirurgiska avdelningen 1910-1928. Under 1900-talets första decennium gjorde han upprepade studieresor med understöd av stadsstipendier. Han var vid flera tillfällen kallad som sakkunnig hos Armens sjukvårdsstyrelse, Riksförsäkringsanstalten, Pensjonsstyrelsen och sjukförsäkringskommitten, han var dessutom vid flera tillfällen adjungerad ledamot av Medicinalstyrelsen. Stadsfullmäktige i Karlstad 1903 och lanstingsman från 1907, han var ordförande sjukvårdsutskottet och ledamot av landstingets förvaltningsutskott. Ordförande i Värmlands läkarförening 1910-1920 och i Svenska Lasarettläkarföreningen 1923-1929. Han fick en rad utmärkelser, K.V.O. 2kl 1923, R.N.O. 1915, Off.Ned. O.N.O. 1923, G.V:s jmt 1928, Sv. R.K.M. 1kl 1928, G.M. för medborgerlig förtjänst 12:e storleken 1928. Till sist hedersledamot av Värmlands nation i Uppsala 1925.

 © Bengt Beckman 2000

Tillbaka

Första sidan