(Här följer nu det troligen sista brev Vissa skrev. Hon avled den 27.1.1929.)

Färgelanda d. 13.1.1929

Mina kära döttrar!

Jag vet egentligen inte till hvilken af er jag skall skrifva. Men det gör ju också detsamma. Ni läser ändå brefvet alla tre, enligt " Montanska seden ".. som Pappa alltid brukade tala om förr i världen. Dock vet jag, att jag har att tacka för bref både Eva och Gerda. Tack! Det är så roligt få höra från er, och jag är särdeles glad att Eva telefonerade häromdagen. Ditt bref, Gerda, låg oss till möte, då vi kommo från K-stad. Men Gerdis lilla, du glömde sända verserna! Tala också om hur själfva öfverlämnadet af klockan gick till. Jag kan tänka mig att den pryder sin plats i matsalen. Du vet att jag alltid saknat en klocka där. Jag är glad att ni tyckte om de gamla kristallfaten.

Tack för telegrammet till Teodor! Prästvigningsakten och hela dagen föröfvrigt var mycket högtidlig, och Pappa och jag voro så glada, att vi fingo upplefva denna dagen. Hade någon af er systrar varit med hade ni blifvit bjudna på middag hos biskopens. Mostrarna var inbjudna och Gawell. Han hade dock haft en besvärlig vecka med resa fram och åter två gånger från Insjön, att han inte kom. Han reste nämligen upp till sin brors (Herman) dödsbädd och några dagar därefter till begrafningen. Återkom inte förrän till 7-tiden trettonaftonskväll, riktigt uttröttad.

Säg Brita att biskopen frågade " hvar den lilla svarta " fanns. Han mindes henne från konventet här en gång för många år sen. Både biskop och biskopinnan så ytterst vänliga. Det blev ordnat för Teodor så, att han stannar här som adjunkt månaden ut och sedan från den 1 febr tills vidare som v.pastor i Ed. Blir roligt att få honom så pass nära. Vera och Teodor komma hem onsdag. Torsdag tjänstgjorde Teodor vid en begrafning här, sjöng begrafnings-mässan. Det gick bra tyckte Vera. Men nu ligger han igen stackars gosse. Sjuknade samma kväll i feber och hosta. Det såg hotande ut, men dess bättre går febern ner nu och hostan lossnar, så vi hoppas han snart kommer på benen igen. Förskylningen har nog aldrig varit riktigt hävd, fastän han i Karlstad föreföll rätt så kry. Han är otålig öfver att denna förskylning hindrar honom från tjänstgöring. Han hade väntat sig mycket af dessa veckor hemma. Det är ju också ett så härligt väder, att det stärkt honom betydligt, om han kunnat vara ute riktigt mycket denna tid. Hög och ren luft, härligt solsken och alldeles lugnt. En sådan vinter kan jag knappast minnas. Endast några grader kallt.

Hur mår ni i Storlien ? Så besynnerligt att ingen utnämning hörs af ? Så roligt att Stig varit i Huskvarna. Eller hur tycker du, ma chere Lubbe ? Det föreföll på Eva i telefon som om besöket utföll till belåtenhet för er samtliga. Jag värderar mycket Alfs omdöme. Att jag längtar att se den unge mannen behöfver jag icke säga. Kanske den tiden också kommer!

Här också mycket sjukligt. Influensa. Då Dr.Öberg var hos Teodor i fredags, lät jag också undersöka mig. Tyckte hjärtat inte var riktigt bra, men på det fanns intet fel, sade doktorn, men jag har haft lite för högt blodtryck. Det är väl detta som förorsakar, att jag inte kännt mig riktigt kry. Någon ordination fick jag dock icke., så det är väl inte så farligt.

Bergmans voro här hela fredagen. Vi hade tänkt bjuda några stycken som på tisdag, men när Teodor är sjuk, uppskjuta vi. Umgänget med Thorsons är väl fortfarande stelt, men Helena visade dock Vera översvallande vänlighet, då de möttes vid stationen någon gång här jul. Aurora har jag inte träffat sedan i höstas. Hon lär ligga i influensa, ej svår.

Skrif nu snart någon af er. Det är så uppfriskande med bref. Glöm ej sända verserna. Nu kommer Bengt Anders in gråtande. Kälken har ramlat öfver foten och han kan inte gå. Det syns just ingenting och leda foten kan han, så det är väl inte så farligt. Annars brukar han glädjestrålande tala om att han " ramlat och krattat " och haft så roligt. Han är obegripligt rar.

" Lilla Brita Herne " skulle haft ett kort idag, men här finns inte att få ett hyggligt kort att skicka.

Hälsa de rara barnen och en hjärtevarm hälsning till er allesammans från er egen gamla Mamma.

 © Bengt Beckman 2000

Tillbaka

Första sidan