Arvika den 14 april 86

Min egen älskling!

Nu var du allt bra snäll och rar som skref till mig så snart. Tusen tack! Så roligt att du hade vackert väder på Risäter; här regnade det hela dagen. Längtar du så till Risäter? Tänk när vi får göra som fåglarna, bygga vårt bo der. Det skall allt blifva förtjusande! Om två månader kanske vi äro der. Kan du tro det! XXXX
Det skall allt blifva bra, då vi få våra egna jungfrur. Det är nog lättare att hafva tillsyn öfver dem än öfver Kristin, som man ju i alla fall ej kan säga något åt. Fredrika bör vara van att hantera mjölk, eftersom Vibergs hafva så stor lantgård, ock vi skola väl hoppas att icke ladugårdspigan är alltför okunnig. När så jag kommer dit ock med min utomordentiga duglighet (!) övertager ledningen af det hela, så kan jag ej tro annat än att ladugården skall lemna ganska godt resultat.
Ack, omjag kanske vore förståndig ändå!
Har Mamma kunnat ordna något med sängkläderna till Johanna? Fråga Mamma om hon vill avyttra någon gammal kommod, som kunde passa i jungfrukammaren. Det kanske är orätt att jag är här denna tid, då det är så mycket att ställa med hemma. Hoppas dock att Mammas förbättring fortgår, så att hon snart kan ställa med sängkläder, etc – ty, Anders, du får icke gyckla med mig! Tycker du att jag skulle kunna ”gifva tonen”. Nej då, jag blir alltjämt samma sjåpiga Vissa. Pelle Fribergers prat tror jag dessutom icke mycket på.
Jag är nu så kry och duktig; alltsedan du rest har jag icke jäspat en enda gång och känner mig ej heller trött. Varje dag äro vi ute och njuta af det härliga vädret. Säg flickorna att de få min efiga onåd, om de ej gå ut ordentligt hvarje dag.
I går var fru Oelrich här hela dagen och i afton hafva vi varit hos Hanna Bratten på kaffe i sällskap med Rakel Åkerström. Si är temligen kry. Morbror ock jag hafva på f.m. strukit öfver lampan första gången, skall fullborda i morgon, ser ut att blifva bra.
Roligt att du haft bref från Näsinge. Hur många kommer till bröllopet? Säg Tant att hon godt kan uppträda i sin gamla sidenklänning. Vet du, Anders, att jag har ännu röda märken på halsen der du bet mig i söndags. Fy,fy ! Hvad skall man säga om en sådan fästman? Är det icke nu tydligt att du är ett riktigt odjur, som jag så många gånger sagt dig. Tänk så märkvärdigt att jag ändå kan tycka om dig, men det är väl så naturens ordning, Lejontämjerskan tycka ju om det lejon hon tämjer.
Fuling, om jag hade dig här och finge rigtigt – bita dig! XXX
Nu god natt! Jag spatserar, sover och äter, men längtar mycket efter min älskling.
Skrif snart till din Vissa

Läses ej af någon mer än Anders Niclas Beckman
Helsningar till mor och systrarna.