Arvika den 21 mars 88

Min egen älskling!

Du kanske ej väntat bref så snart, men eftersom jag hinner skrifva med morgon tåget, gör jag det. Du kan ej tro så förändrad Morbror är. Menskligt att se får vi ej behålla honom länge. Doktorerna säga dock att det ännu finns något hopp och systrarna tyckte också att krafterna äro större, nu än i måndags. Detta tillskrives champagnen, som han nu i emellanåt dricker i små portioner. Men blicken, blicken, det är den, som tyder på att det ej är långt igen. Denna natten har dock varit jemförelsevis lugn, natt till tisdag hade varit så dålig. Han ligger för det mesta i en sort dvala och är endast redig stundtals. Att jag var med inne i går qväll  hade han ej någon aning om, men rädd för att göra andra besvär tyckte han visst det var ledsamt att jag kommit. Så ledsamt, så ledsamt sade han först, men sedan var han vänlig och frågade efter dig, utan att vi hade nämnt ditt namn, så den lilla stunden var han redig. Vi undrar så mycket hvad denna dvala betyder, om det är tecken till förbättring eller tvärtom. Doktor Westergren som var här i går, sade att det kan hända att det går mycket fort mot slutet, men det ock blifva mycket långsamt.
Att tala om hemresa är ännu för tidigt. Minraring får allt finna sig i ensamhetens länge. Ännu tycka  vi ej alls skäl i att du kommer hit, det är ingenting att göra och det bleve svårt för dig att gå här hela dagarna och ligga här öfver natten kunde du el
J få. Jag har inte alls vakat i natt. Sofi ock jag sutto inne hos Morbror till vid 12 tiden, då jag lade mig: Sofi är märkvärdig att stå ut, hon är den egentliga, som sköter honom. Hilma sof någorlunda i natt, vakade hela den förra.
Helsa så godt till alla hemma. Bed Kristin steka köttbiten och ställa så bra med allt. Farras arbete för någon kunna de börja vinda den andra väfven.
Tåget är här. Si och Hilma helsar så hjertligt och äro glada om de få ha mig qvar så länge det behöves. Kan ingenting göra, men än vara ett sällskap. En kyss från din egna Vissa