Arvika den 22 mars 88

Älskade!

Nu är det slut. Klockan 3 i morse gick vår käre Morbror bort. Dödsarbetet började redan vid middagstiden och var stundtals rätt svårt, men slutet gick lätt, han slumrade in. Det är så svårt skrifva.
Mamma kom i går qväll, så hon fick vara med om slutet. Både hon och jag tänka nu resa i afton (torsdags afton). Jag fortsätter till Carlstad för att ställa med klädning, men reser därifrån på fredagsmorgonen, om du vill hemta mig vid 11 tåget. Flickorna önska mycket att du skall komma till begravningen. Nu är det ingenting att göra för dig. Din tröst vore mig god att ha, men det är ändå ej värdt att du kommer nu, då här är mycket att göra med de första tillrustningarna. Dessutom kan du ej komma ifrån. Jag längtar obeskrivligt efter att få gråta ut vid ditt bröst. För Sofis skull försöka jag att vara så stilla och lugn som möjligt. Stackars liten, hon har mist sin största glädje. Hittills har hon kunnat hålla sig uppe märkvärdigt väl. Vill du gifva anvisning på några passande språk till kistan, vore Hilma tacksam.
Nu farväl. Vi skola försöka sofva litet. Det har varit ett ansträngande dygn. Gud styrka oss alla med sin nåd.
Hjertliga  helsningar. Din egen Vissa

Säg om du kan komma förr än på onsdagen. Helst skulle de vilja ha begravningen på tisdagen, men då är du ju upptagen.