Arvika den 8 april 86

Min egen raring!

Om du visste hur mycket jag saknar dig, älskling! Oaktadt jag här mår som ” perla i guld”, så är jag ändå icke rigtigt lycklig, ty min egen gosse är ju icke hos mig. Men jag är kry och glad ändå och gläder mig åt ock längtar förfärligt efter att du skall komma hit. Du måste allt komma någon dag, det är icke endast jag, som ber dig, utan ock Morbror och flickorna.
Att jag blef väl mottagen behöver jag ej tala om. Du vet hur det är att komma till Arvika. Si var temligen kry i går, men i dag är hon sämre; vi pratade väl för mycket i går. Ännu har jag icke kommit i arbetsordning, men i afton skall jag snörpa och sy och rigtigt flitig skall jag vara dessa fjorton dagarna, då jag får vara så bra i fred för kyssar och ”bitningar” a´la  Brand (hästen).
Åh nej, fuling, jag skall icke vara stygg och skrämma dig med att jag skall förtaga mig på arbete. Jag har ju lovat dig att icke vara alltför flitig och det löftet skall jag också hålla. Jag är kry och tar mitt beska te ordentligt.
Hur är det med Mamma? – Hu sådant väder! Hilma och jag hafva likväl trotsat vädret och gått några slag på perrongen, Arvika bornas promenadplats denna tid på året, då man vadar på gatorna.
Jag är så nyfiken på höra hur det gick med hästaffären i går. Misstänker att Svea än en gång fick trava till Risäter. Skrif om allt som hände både på Risäter och hemma. Köpte du någon ko?
Fredrika sade att hon skulle försöka ställa så att hon kom till Carlstad annan dags påsk för att hinna lära sig stryka, innan hon 1 maj flyttar ut till Risäter. Det vore ju utmärkt bra, om detta kunde gå för sig. Såg du hennes hemska hatt? Hennes sätt att kläda sig gör mig bekymmer – annars tycker jag bra om henne. Hon reste hem för att modern svårt insjuknat.
Vet du Anders, Morbror frågade om jag ej tagit med vår matrumslampa, som skulle justeras up. Då han är så snäll och vill hjälpa mig därmed, är det ju skäl i att skicka den med Hanna P. – såvida du icke sjelf tar den med dig. Morbror och jag skola nog måla upp den, så att den blir lika vacker, som om den varit hos målare.
Nu farväl älskade! Jag tycker att det är så länge sedan jag såg dig och längtar mycket efter bref. Raringen min, hvad det är härligt veta att jag eger dig. Skrif snart till din Vissa

Flickorna tacka för konfekten, som smakade oss alla förträffligt.