Arvika den 9 april 86

Min älskade Anders Niclkas!

Den gången skref du på äkta fruntimmermaner, ty du skref det vigtigaste i kanten. Se du, att du kommer och helsar på oss, var för mig den vigtigare nyheten, åtminstone den som gladde mig mest.
Jag skrifver nu så snart för att låta dig veta, att du är välkommen när som helst, ock att du icke behöver skrifva, innan du kommer, ty sångkläder finnas varma. Tänk när jag får se min raring komma öfver torget!
Du håller väl ditt löfte om att hafva din inträdespredikan färdig före påsk? Du har ju nu så god tid, och tänk så skönt om du sluppe tänka på den under påskhelgen.
Just nu har Taserudssnickaren varit här. Möbeler  till ditt rum blir färdigt till 1 maj, och om vi önskar hela möblemanget färdigt till den tiden, så går det nog, sade han, men det är ju bättre att vänta med att frakta dit det, tills rummen blifva i ordning. Af hans bror, som kommer till dig i dag får du uppgift på möbeltyger.
Nu Anders Niclas, är det du, som får välja! Det blir dock ej svårt för dig, ty vi hafva ju nästan gjort upp hur det skulle vara. Det rödbruna i förmaket, det mossgröna i sängkammaren, det bruna på din soffa och creton i hvardagsrummet, tror du ej att det blir bra? Snören får du väl äfven se ut några passande.
Pruta rigtigt duktigt! X
Eriksson och jag  talade om att få hit min gamla byrå och sängkammarstolarne, me jag märkte, sedan han väl gått, att jag tagit alltför dålig reda på när han tyckte det var bäst att få dessa saker. Fråga hans bror, han vet nog när andra möbler skola hemtas från stationen här, det skulle ske på samma gång.
Vet du, att snickaren var så hygglig och bjöd mig på åkning upp till Taserud för att se på möblerna. Han kommer troligen och hemtar på söndag, han hade mest ledigt då. Det skall blifva rysligt roligt! Tänk om du vore här, så att vi tillsammans finge se på dem! –
Här har i dag varit stor uppvaktning med anledning af Otto dagen; två tråkiga visiter både på för- och eftermiddagen. Stygga Anders, som icke tror mig, då jag säger att jag är kry! Då jag skref var jag det, ehuru det i dag varit si och så, men jag har talat vid Morbror. Han ordinerar gerna och det skall jag börja med så fort mitt beska te är slut. Det är ingen fara med mig, det kan du vara säker på.
Ledsamt att det ej blef någon hästaffär, men det var jag beredd på.
Nu farväl, älskling. Du är hjertligt välkommen hit af Morbror och flickorna men allra mest af din
Vissa, som längtar efter sin – fuling

Tag ”Min stackars pojke” med dig.