Göteborg den 24 maj 85

Älskade, älskade fästman!

Det var väl att jag äntligen fick bref fredagsqväll! Du kan icke tro hur mycket jag längtade därefter. Ser du, jag hade en aning om att du var ”purken” och därför var jag ännu otåligare än vanligt att få bref ifrån dig. Älskade, inte får du vara avundsjuk på Mor! Du vet ju att du är mitt allt, ingen kan uttränga dig ur mitt hjärta. Hvad hemligheter angår, så har  jag ingen för dig och för min del kunde du gerna fått läsa brevet till Mamma, ty deri stod ej annat än att jag är och alltid vill vara fullt upprigtig mot dig. Mamma ville kanske ej visa det, emedan hon skvallrat, att du en gång sagt, att det enda fel du upptäckt hos mig (var du sjelf rigtigt sann den gången?) var att jag ej var fullt upprigtig mot dig. Mor skref i anledning häraf en uppmaning att alltid förtro mig till dig, att gifva dig allt, allt (som om hon skulle behöva uppmana mig härtill!) därtill framhållande de obehagligheter som kunna uppstå om ej makarna äro fullt upprigtiga mot hvarandra. Anders, älskade, säg, har du haft anledning tro, att jag ej är upprigtig mot dig mer än i julas, då jag ej ville visa att jag var illamående? Jag sade henne detta och sade tillika att jag hoppas att med tiden lyckas övertyga dig om att du kan läsa i mitt hjärta som i en öppen bok. Vänder jag mig icke till dig med allt, allt? Tro mig, jag har ej en tanke, som jag vill dölja för dig, älskade, den må vara god eller dålig. Ja, de dåliga skulle jag vilja dölja, men det kan jag ej, ty du genomskådar mig, alltid. Älskade, hjelp mig att blifva god! Nu vet du innehållet af brevet, men säg inget derom till mor, som ej skulle tycka om att jag skvallrat. Jag är så glad öfver att du öppet sade mig hvad som gjort dig ”pursken”. Ack ja, det kan icke beskrivas hvilken glädje jag kände vid genomläsandet af dina kära rader. Hur många gånger blefvo de ej omlästa! Sådana bref göra mig galen. Älskling, jag skulle vilja tacka dig på ett annat sätt, mera uttrycksfullt sätt än detta. Orden säga så litet mot hvad jag menar. Hvad det är ljuft att älska och älskas. Mitt hjärta hotar att sprängas af idel fröjd och lycka, den stora, outsägliga lyckan att vara allt för dig. O, hvad jag önskar att dessa långa, långa veckor voro förbi! Men de få väl ett slut bara vi hafva tålamod.
Hvad du blir sysselsatt i nästa vecka. Vet du någon som gerna skulle vilja vara i Carlstads domkyrka under konfirmationen, nästa lördag? Ack, Anders Niclas, om jag vore hos dig. Det skall blifva skönt att med denna månads utgång veta dig fri eller åtminstone icke ansträngd med för mycket arbete.
Som du ser af överskriften är jag nu i Göteborg. Jag kom i går f.m. och blef som vanligt på det hjertligaste emottagen och omhuldad af både Josephine och August. Sedan vi druckit chocolad följde Josephine med mig i bodar och vi springa oss trötta hela f.m. Jag köpte kappa och är nu högst nyfiken att veta om den godkännes af dig, raraste fästman. Jag tycker den är vacker och önskar att du också skulle tycka det. Stilig är den också, som ju var nödvändigt, då du enligt Gerdas påstående, skaffat dig en så stilig rock. Nej, hon säger icke att rocken är stilig, men tror, att du i den är så oemotståndlig, att  om jag icke varit kär i dig förut, så skulle jag bestämdt ha blivit det, om jag första gången sett dig i denna. Raraste fästman, hvad du måtte vara fin. XX Klädning köpte jag äfven, utan …otlif, hvilket du säkert icke är ledsen öfver. Det fanns inga ljuva sådana. Naturligtvis blef den ej så billig, som jag hoppats. O, tant Troili, om jag hade din förmåga.
I går afton voro Ullens närmaste vänner, professor Wickander och Florells här på kaffe. August sade till fruarna att de skulle vara mycket hyggliga, så att jag skulle ifva dem godt beröm, då jag skref derom till de mina. Jag vet ej om det var denna uppmaning som gjorde dem ”hyggliga”, men ett är sökert, och det är att jag tyckte mycket om dem. Hvilken himmelsvid skillnad det är på människor och människor! Hur mycket bättre  fann jag mig ej i detta sällskap emot i de främmande personers som bruka vara på Wårgårda för att nu icke tala om Wårgårda invånarne sjelfva, som nog icke äro mindre ytliga än sina gäster. Jag tyckte det var en utmärkt treflig afton och det samma tyckte nog gästerna, ty de ville aldrig gå sin väg.
I dag har jag varit i Haga kyrka och hört pastor Klingstedt. Dumt nog satt jag så långt ner, att jag ej hörde rigtigt bra. Sedan hafva vi varit ute och promenerat i ett par timmar och därvid besett de nya ståtliga stadsdelarna. Nu hvila Ullens efter middagen och då tyckte jag det var en passande stund att språka med min egen älskling. August är allt bra klen, men Josephine och gossarne krya. Alla helsa de hjertligt till dig och Josephine ber mig särskilt säga att vi stigit mycket i hennes aktning genom vår ådagalagda ståndaktighet att ej träffas öfver denna helg. Hon skämtar förstår du. Båda hafva de upprepade gånger sagdt: ”om nu Anders vore här, skulle det vara bra roligt”. Ack, raring, jag tänker oupphörligt på vår trefliga afton här i julas och att jag är den som mest önskar att du vore här, det behöver jag icke säga. Nu måste jag sluta. Säg Gerda att jag sett på kappor. Sådana med ylle kosta 22 kr, vanliga grå med rutigt foder 12 a´16. Visa henne medföljande annons.
Här är mera utsprucket än på landet. Allen är förtjusande vacker – sommarrabatterna mycket brokiga och fula. Nu kommer August. Han beklagar dig som skall läsa så lång epistel. Är du beklagansvärd, Anders Niclas?
Tusen kyssar från din Vissa

Hjertliga helsningar till de mina från mig och Ullens. Jag reser ej förr än tisdag e.m. kl. 6, så Gerda hinner gifva svar om kappan.